Erfarenhet gör att visheten och klokskapen får näring. Men erfarenhet gör också att mycket känns bekant och väcks till liv – och det är inte bara av godo.
Fyra personer skadads vid en olycka när ett närmare 30 ton tungt pansarfordon passerade en järnvägsövergång när tåget (bara loket väger 78 ton) kom. Kollisionen torde ha varit våldsam. Räddade pansaret i militärfordonet soldaterna från döden? Hann lokföraren upptäcka den annalkande faran?
Hur alla inblandade påverkades går kanske att föreställa sig. Anhörigas oro?
För 35 år sedan var det militärövning. Det var slaskväder, regn på snö och is som sedan tidigare fallit. Ett militärt terrängfordon med kompisar var på väg fram mot en järnvägsövergång. De blev av soldater beordrade att stanna. När de bromsade gled fordonet på isen och upp på rälsen. Tåget kom och kollisionen var våldsam och hördes vida omkring.
Minst en person dog, flera skadades allvarligt och kom aldrig tillbaka till luckan.
Vi fick ringa anhöriga för att stilla oron. Några fick samtal från befälen om att deras son aldrig kommer tillbaka.
Militärövningen kändes oväsentlig. Att springa omkring och leka pang-pang i skogen kändes enfaldigt när liv släckts.