Berättelsen om militärbasen i Afghanistan, och dess unga danska invånare, kan få vem som helst att känna tveksamhet inför vad fjuniga ynglingar har i en av världens mest komplicerade samhällsstrukturer att göra.
Kontrasten mellan soldaterna – fullt utrustade med maskingevär och maoriska tribaltatueringar, som lämnar sina föräldrar på en dansk flygplats – och krigsveteranerna – som kommer hem från Afghanistan, knappt ett år senare – är brutal. De förväntade sig äventyret. De hamnade i ett krig, i en kultur som de aldrig förstod.
Helgens nyhet att ytterligare en svensk soldat har mist livet i Afghanistan, sammanföll paradoxalt nog med nyheten att dansk trupp ska börja dra sig från området i Helmand-provisen, där Armadillo är placerad.
Helmand är centrum för afghansk opiumhandel och ett av talibanernas starkaste fästen. I en av filmens mest gripande scener förklarar en afghansk man varför civilbefolkningen vägrar samarbeta med soldaterna. ”Talibanerna är kvar när ni åker hem”, konstaterar byäldsten.
Besvikna vänder danskarna hem till basen där kalla drycker och porrfilm lindrar frustrationen. Avståndet mellan soldaterna och afghanerna, vars sympati insatsen behöver vinna, är avgrundsdjupt.
De som nyss pratade med varandra, kunde ha bott på varsin planet.
När den stupade soldaten anländer till Sverige tas han emot som en hjälte. Även om alla som åker till Afghanistan är medvetna om riskerna, är händelsen en tragedi för soldatens anhöriga. Bortom den svåra tidens svulstiga nationalism bör svenska politiker dock fundera på hur de ska bemöta risken att Afghanistan är en insats, som i bästa fall slutar med status quo.
Det är inte samma sak som att ge upp. Det är inte ett krav på att kalla tillbaka soldater. Det är ett konstaterande att fler av soldaterna kommer att komma hem i kista.
Styrkan i Afghanistan slåss mot osynlig fiende med all tid på sin sida. Soldaterna befinner sig i ett land, vars klansamhällens religiösa och kollektivistiska värderingar, är väsenskilda från deras egen syn på demokrati och individuella friheter.
Armadillon för den som undrar ett bältdjur, känt för sitt hårda skal. Det ser ut som en tanke.