Tidigare i höstas skrev flera tidningar om en begravningsentreprenör som tagit fram en ny sorts grav. I stället för en plats med gravsten, eller att askan strös i minneslund, kunde askan planteras tillsammans med ihop med ett träds rötter. Man kunde alltså få bli träd som död.
Tråkigt såklart om trädet drabbas av ohyra och måste huggas ner. Får man bli omplanterad då?
Eller om en skränig skatfamilj bygger bo i ens träd, eller en kajflock. Hm.
Själva trädgrejen har det rapporterats om förut, för flera år sedan, men det är först nu tekniken alltså verkar kunna bli tillgänglig i Sverige inom en överskådlig framtid. Kanske. Det hela behövde godkännas av myndigheter innan det kunde bli verklighet, och frågan är om det är lagligt.
Men ganska fint ändå, att kunna besöka ett träd, som växer och sträcker sig mot skyn. Stryka med handen över stammen och veta att den älskade bortgångne, på ett sätt, genom trädet, fortfarande lever. Tända ett ljus.
Just det sista är det många som kommer göra den här helgen.
Alla helgona har vuxit i betydelse de senaste åren. Allt fler vill tända ett ljus för någon älskad som inte längre finns i livet.
Och oavsett tro eller livsåskådning, finns det något trösterikt i att se alla tända ljus i mörkret, att på något vis dela sorgen. Sorg är ju också en form av kärlek, i kanske dess mest smärtsamma form.
Här kan du läsa om hur man i Nyköpings församling har förberett sig inför helgen, för att besöket ska bli sådär vackert och stämningsfullt.
Vem vet, i framtiden kanske de som jobbar på våra kyrkogårdar är arborister snarare än kyrkogårdsvaktmästare.