Tandlös gerillaledare

!På ett kafé någonstans i Sverige sitter Maria-Pia Boëthius och smider planer för det nya feministpartiet. Likt en gerillaledare som inte vill bli igenkänd blir hon fotograferad i svarta glasögon och mord i blick, när hon inför Svenska Dagbladets reporter avslöjar sina planer. Jag tänker mig en räd in i riksdagen och regeringen, säger hon.
Man blir både småskraj och lite peppad. Maria-Pia Boëthius har varit med länge. Hon var en av dem som skapade stödstrumporna inför valet 1994. Vad är det då för krav kvinnorna kommer att ställa, när de väl har lyckats tränga sig igenom alla spärrar och med förenade krafter har intagit riksdagen? Jo, ett jämställdhetsutskott.
Hon säger också att feministerna sannolikt kommer att gå fram med en kvinnolista och uppmana till personval, eftersom de inte kan bli överens om alla frågor. Föräldraförsäkringen är en sådan fråga. Man häpnar. Ett feministparti som inte har någon åsikt om hur föräldraförsäkringen ska tillämpas, ett av de få verktyg som politiken har för att utjämna löneskillnader och karriärmöjligheter mellan kvinnor och män. Vad är det för ett tandlöst feministparti.

Jag slår ihop tidningen och tänker att vore jag gerillaledare så skulle jag hellre rikta attacken mot LO-borgen på Norrmalmstorg, där allt för många fackpampar har förskansat sig. Den är förmodligen mer svårintaglig men bedriften blir desto större. Där skulle jag och mina soldater ockupera borgen till dess att LO, världens starkaste fack, lovar att satsa på de lågavlönade kvinnorna eller ger en vettig förklaring till att en kvalificerad undersköterska ska tjäna åtskilliga tusenlappar mindre än sina manliga kompisar som kör ölbackar på bryggerit.
Drömma går ju. Men en sak är säker. Patriarkatet blir inte mer rädd för Maria-Pia Boëthius än för spöket Laban.
Buh.

Catharina Håkansson
politisk chefredaktör