Tänk om eleverna är nöjda som det är

För två år sedan tog den då Alliansstyrda barn- och ungdomsnämnden beslutet att flytta klass fem och sex från ytterskolorna till Frejaskolan i Gnesta. Argumenten för var starkare än argumenten emot. De rödgröna krävde då att beslutet måste lyftas upp på till fullmäktige - eftersom ärendet var så principiellt viktigt. Alliansen accepterade.
Nu är positionerna de omvända. Beslutet att ge föräldrarna valfrihet att flytta tillbaka sina femteklassare till Björnlunda, Laxne och Stjärnhov har tagits i nämnden. Den rödgröna majoriteten vägrar ta upp det i fullmäktige (SN 14/5).
De rödgröna har lovat ett öppet och lyssnande ledarskap, men hittills har det mest blivit konfrontationer, sent hanterade ärenden och usel framförhållning. Är det en mandatperiod med bråk om former vi ska genomlida i Gnestapolitiken?
Delvis handlar detta om det faktum att Björnlundaeleverna missgynnas i det nya skolpengssystemet. En stor exponering av och förlängd debatt om detta faktum missgynnar förstås majoriteten. Varför ska Björnlundabarnens skolpeng ska vara lägre än den för femmorna i Laxne?
Det går inte heller att utesluta att bråket även handlar om revirpinkande, att visa vilka som har makten. Sådant är ju inte ovanligt, som bekant, men onödigt. En majoritet som högtidligt hävdar att demokratin måste få mer utrymme, gör bäst i att visa det även när oppositionen säger att det behövs. De rödgröna har till och med utökat antalet fullmäktigemöten, för att det politiska samtalet var så viktigt. Hur svårt ska det vara?
Alliansen går å sin sida en lurig balansgång. Bråket kan komma att uppfattas som om Alliansen är emot förändringen. De fyra partierna kan inte vara emot valfrihetslösningen som sådan, däremot delar av den, exempelvis särbehandlingen av Björnlundabarnen. Det kräver god pedagogik att trovärdigt förklara att Alliansen i det här fallet bråkar om former - och varför det är värt skattebetalarnas pengar att göra så.
En avgörande faktor har samtidigt kommit helt i skymundan. När femmorna och sexorna flyttades var det ett högljutt föräldrauppror i de berörda skolorna. Nu när beslutet om valfri återflytt för femmorna är taget, är det nästan ingen som jublar. Varför? Kan det vara så att eleverna trivdes där de hamnade?