Tänk på magen så håller ljumsken
Zlatan har opererat ljumsken. Hockeyspelaren Peter Forsberg har omväxlingsvis haft problem med ljumske och mage den gångna säsongen. Kort sagt, det är många idrottsmän av i dag, som har problem med ljumskarna.
I sin mottagning i Nyköping har Michael Hanssen i varje fall inte märkt någon ökning av antalet ljumskpatienter även om de hela tiden dyker upp.
Jag har alltid några på gång, säger han.
Av någon anledning verkar det här vara mer ett killproblem än tvärtom.
Ja så är det nog. Och det är främst idrottsmän i explosiva sporter som fotboll och hockey som drabbas.
I boken Fotbollsmedicin, som skrevs av idrottsläkaren Jan Ekstrand och Jon Karlsson och kom ut 1998, finns det lite statistik som just handlar om ljumskskador. Författarna beräknar att mellan fem och 13 procent av de skador som manliga fotbollsspelare drar på sig rör sig i de mellersta kroppsregionerna, och bara fyra procent vad gäller tjejer.
Därför skulle skaderisken ligga på runt 0,8 fall per tusen spelad timme. Men författarna menar att det finns ett mörkertal här då många faktiskt fortsätter träna och spela match. Något som man kanske inte bör göra.
Generellt kan man säga att vid alla typer av sådan här skador så ska man ta det lite lugnare. Man ska lyssna på kroppen tidigare, säger Michael Hanssen.
En ljumskskada kan dock vara svårdiagnostiserad. Eller som Michael Hanssen säger man måste veta vad man letar efter.
Många gånger krävs det special läkare, som med hjälp av ultraljud- eller magnetundersökning kan ge rätt diagnos. Skadan kan vara allt från inflammation i muskeln, till sprickor på bukhinnan, som kan leda till ljumskbråck och en klämd nerv.
Ibland kan det till och med ha blivit en uppluckring av benet. Blir det en stor inflammation i muskeln kan den nämligen sprida sig till själva skelettet och en sådan skada tar tid att läka.
Och så finns den så kallade sportsmans hernia, eller som svenska läkare kallar det bukväggssvaghet. Problemen beror oftast på överbelastning. För många matcher på kort tid på, som i Zlatans fall, och leriga och hala underlag. Men den kan också bero på att idrottmannen i fråga har glömt den viktiga allroundträningen.
Fotbollsspelare springer mycket, kör löp- och hoppträning och får väldigt starka benmuskler automatiskt. Men glömmer kanske ibland att träna buk-och ryggmuskulaturen och det är inte bra.
Borde inte tränarna vara insatta i hur kroppen fungerar och lägga in sådan typer av pass också?
Det görs nog, men ibland kanske träningen skulle vara mer individualiserad.
Idrottsmannabråck drabbar för det mesta spelare i 20-årsåldern. Har man kommit upp runt 3040 år är det istället höftleden, som kan vara boven i dramat.
Runt 60 procent av de ljumskskador som påvisats hos fotbollsspelare efter ultraljud- eller magnetundersökning visade sig bero på just det förstnämnda. Bara åtta procent härrörde från en sen-eller muskelskada.
Samma skador vid en klinisk diagnos gav de motsatta siffrorna. Så svårt är det alltså att hitta boven i dramat.
Så jobbar vi med nyheter