Tar inte skada?
När jag då går där, mitt i ett bostadsområde, kommer en kille springande rakt mot mig bakifrån. Jag blir livrädd och börjar springa och ropa på hjälp, men han kommer ifatt mig och hoppar på mig och tar strypgrepp och ju mer jag skriker, desto hårdare trycker han. När jag sen ligger där med honom sittande grensle över mig och han kommer med alla möjliga äckliga förslag, tror jag min sista stund är kommen, hur fan tror folk att man ska tordas säga nej i det läget?
Som tur var släppte han mig efter en stund och jag slapp undan. När jag då skulle gå därifrån mörbultad och chockad, bad han mig hålla tyst om det som hade hänt och det var ju klart att jag lovade det i den stunden.
Men när jag väl kom hem var jag tvungen att berätta för mina föräldrar vad som hade hänt, för det är lite svårt att förklara varför man kommer hem med sönderrivna kläder, strypgrepp på halsen och att man är blåslagen på hela kroppen. I dagens läge ångrar jag att vi inte polisanmälde det hela, men gjort är gjort.
Jag hade nu turen att klara mig undan en fullbordad våldtäkt, men en sån här händelse sätter sig fast i minnet. Fast det är 18 år sen detta hände känns det som om det var i går.
Jag går helst inte ut ensam när det är mörkt, tycker inte om när människor kommer och går förbi mig bakifrån, jag blir lite misstänksam mot vissa människor i vissa situationer ibland m m.
Jag har haft turen att mina nära och kära har ställt upp när jag har behövt stöd. Det här är något man inte går och ber om att få bli utsatt för, för det går aldrig att glömma en sådan här händelse.
I ett fall sänkte de straffet på grund av att tjejen som blev utsatt var i tonåren och skulle inte ta så stor skada av det som hänt.
Jag var i tonåren när detta hände mig och jag har faktiskt tagit stor skada av detta inombords.
Yvonne
Så jobbar vi med nyheter