Thomas fixar sin egen tårta
Torsdagen den 30 augusti fyller Thomas 40 år. Han säger att han ser bagaryrket som ett kall. Det märks att någonstans är det på allvar, trots att Thomas skrattar åt sig själv när han säger det.
Det är fortfarande lika kul, jobbet skiftar så under året semlor i början av året, och pepparkakor till jul till exempel. Och så är det så roligt att ha kontakt med kunderna.
Kanske har han bakandet i generna. Thomas föräldrar drev i alla fall Stenkulla Konditori före honom, och innan familjen flyttade hit från Stockholm 1974 var Thomas pappa anställd som bagare.
Och det var i föräldrarnas bageri Thomas började sin bana som bagare. Direkt efter nian, och sedan har han blivit kvar. Hösten 1995 tog Thomas över ruljangsen.
På hemmaplan försöker han hålla sig borta från degen.
Jag skruvar, spikar, målar och donar istället, säger han.
Tidigare var Thomas aktiv i föreningslivet. Han var med i Lions och spelade fotboll i Oppeby FC. Och blev ordförande i Brukshundsklubben efter att ha suttit i styrelsen ett tag.
Det är så där när man inte kan hålla tyst, utan tycker något, säger han och ler. Då får man snart en post.
Sedan han och Kristina fick barn har Thomas trappat ner. Nu är Johanna fyra år och Emelie fyra månader, och tid med familjen har blivit det allra viktigaste.
Men han är fortfarande hängiven Djurgårdare. I alla idrotter.
Häromdagen fick jag den enda räkning som jag blir glad för ett inbetalningskort till Djurgårdens Ishockeyförening.
Thomas pratar energiskt och mycket, men berättar att han helst står med båda fötterna på jorden.
Bungyjump-biljetten som han fick i födelsedagspresent en gång fick kompisarna tillbaka.
Jag gillar inte höga höjder. Och på Grönan är jag den som bär handväskor och paraplyer när de andra åker.
Så jobbar vi med nyheter