Thunman bytte från dressyr till kossor

Från dressyr till kor. Lands-lagsryttaren Fredrik Thunman har helt bytt inriktning på sitt tävlande. Största anledningen? Hans häst gillar kor.

Övrigt2006-07-30 20:11
Vad gör man inte för att ens tävlingspartner ska må bra?
Nyköpingskillen Fredrik Thunman har i varje fall gjort allt. Lagt sin reiningkarriär på hyllan för ett tag och helt bytt inriktning.
Men koklasserna är kul och det är en disciplin som blir populärare i Sverige, säger han.
Det är lunchpaus i hemmatävlingen på Bullersta. Fredrik har just kammat hem ännu ett förstapris med sin reininghäst Mornings Apple Jac. Stoet har fungerat som promenadhäst under det här året, men till hemmatävlingen ville Fredrik prova henne igen.
Hon är betäckt så nästa år kommer hon att bli mamma, berättar han.
Pappa är Silver and Hickory och i reiningkretsar är det bra gener. Fredrik tänker på framtiden. Kanske går han tillbaka till westernridningens dressyrklass så småningom. Men nu är det bara kor som gäller.

Nästa helg är det SM i Skövde. Efter vinsten i High Chaparral i början av juli, som var den fjärde raka för Nyköpingsekipaget, har Fredrik stora förhoppningar på Colonels Kely Felina.
Man vet aldrig vad som kan hända, men går hon lika bra där som i High Chaparral och jag inte stör henne för mycket kan vi vinna.

Det kan kanske låta konstigt, men i koklasserna är det hästarna som ska göra jobbet.
I min klass, herd work, ska man gå in i en flock kor och ta ut ett djur på två och en halv minut. Domaren bedömer hur hästen beter sig och om vi sköter det snyggt tillsammans.
Klassen är en träningsgren för ryttare som senare vill tävla i cutting.
Kely stoltserar numera med en ljusbrun grimma där det står herd work champion på så det dröjer säkert inte länge förrän duon försöker sig på cutting.
Det är jag som måste lära mig mer. Det är inte lätt att hålla sig kvar på en häst som ska valla en ko. Det kan bli en del snabba vändningar. Några gånger har jag suttit uppe vid öronen på hästen, säger Fredrik och skrattar.

Det gäller därför att träna mycket så att två blir ett. Något som tidigare gjort att sporten inte varit så populär i Sverige. Det är ju inte många westernryttare som kan plocka fram en boskapshjord när det är dags att träna. Fredrik har haft tur att hitta en bonde i Malmköping, Göran Lindström, som lånat ut sina djur.

Jeans, boots, långärmad skjorta och hatt till trots ser Fredrik sval ut.
Det är bara som det ser ut, försäkrar han. Men stövlarna är faktiskt inte så varma som man kan tro.
Hettan under ridhusets plåttak var i varje fall olidlig, men mycket bättre för hästarna med tanke på alla bromsar och knott som far runt i luften.
I reiningklassen, där det ska gå lite fortare, var det dock en del som hade problem med underlaget.
Det var lite för halt i sidled. Man kunde inte riktigt gasa på i volterna som man vill, betygsätter Fredrik.

En av hästarna i klassen tappade också fotfästet i just en sådan volt och gick omkull med ryttare och allt.
Därför tog Fredrik det lugnt i svängarna. Men i sliding-stoppen ekipage galopperar då i full fart till en punkt där hästen ska sätta sig på hasorna och glida fram vågade han satsa mer än de andra ryttarna.
Vi har ridit så länge tillsammans så jag vet var jag kan göra. Det gäller bara att ha kontroll på henne, säger han.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om