Tiden inne för enborgerlig skuggregering
Men det har också skett förändringar på den borgerliga sidan. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har en helt annan image än sina företrädare och Maud Olofsson har skapat ett stabilt centerparti som gör att de borgerliga partierna framstår som ett trovärdigt regeringsalternativ.
Nu håller alla andan. Ska den borgerliga alliansen hålla ända fram eller kommer påfrestningarna att bli för stora? Ett orosmoment är den ensidiga framgången för moderaterna som vinner väljarnas förtroende genom att anpassa sig till mittenpartiernas politik.
Frestelsen att återfalla i borgerlig kannibalism är inte försumbar i ivern att stärka de egna positionerna. Det skulle givetvis vara förödande. Ett maktskifte hänger på att Alliansen kan hålla ihop och övertyga väljarna om att man både vill och har förmågan att samarbeta i en regering.
För att dämpa oron i centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna, är tiden inne för att bilda en skuggregering och fördela de viktigaste departementen mellan de borgerliga partierna redan nu. Därmed blir det påtagligt att några futtiga tiondels procentenheter inte har någon betydelse för vilket inflytande partierna får i en regering som bygger på ömsesidig respekt och där alla måste bli överens. I stället för att jaga opinionsfördelar skulle varje parti lugnt och metodiskt kunna fortsätta utveckla sina viktigaste politikområden. Vägen fram till valet skulle bli mindre skakig samtidigt som det skulle förstärka bilden av borgerligt samförstånd. Att Fredrik Reinfeldt vill lägga beslag på statsministerposten råder det ingen tvekan om. Som ledare för det största borgerliga partiet är det heller inte orimligt. Genom att erkänna det redan nu får han tiden fram till valet på sig att visa att han har de egenskaper som en lyssnande och demokratisk ledare måste ha.
Så jobbar vi med nyheter