Tidsresa längs med ån

I Teater Sörmlands lokaler vilar ett dunkel. Där står de unga skådespelarna i Kopparslagare och rösträttskämpar och sjunger New York, New York, som liten uppvärmning inför genrepet. Fast det är klart, de behöver inte värmas upp bokstavligt talat. Sommarvärmen är tryckande ute och
i de historiskt korrekt uppsydda kläderna i tjocka tyger ser somliga av dem rätt ansatta ut.
17-årige Jerk Ohlsson Westin spelar kyrkoherden Jacob
Serenius som levde på 1700-talet. Han har sirligt mönstrad väst och lång svart rock. Och som att inte det vore varmt nog bär han en rejäl vitlockig peruk under den svarta hatten, helt i tidens anda.
Det är lite varmt men jag älskar de här kläderna. Jag och peruken har ett speciellt förhållande, det är som ett andra jag, säger han klädsamt teatraliskt med en liten pipa i hand.
En 1700-talskyrkoherde blir ju inte trovärdig utan en alongeperuk, tillägger Anna Ekberg från Sörmlands Museum, som stått för idén bakom den historiska vandringen.

De små minipjäserna utspelar sig från brukstiden under mitten av 1600-talet fram till 1912.
Vi har använt oss av avhandlingar, historiskt kunniga personer och andra källor för att göra dramatiseringarna så tidstrogna som möjligt, säger Anna Ekberg.
Sven, Sven!
Idogna rop hörs vid åkanten vid Behmbron. Mitt i stadsbilden dyker plötsligt en lärpojke från 1600-talet upp och letar efter sin gesällvän. Här börjar den historiska vandringen längs med ån i Nyköping. Den moderna staden har plötsligt förflyttat sig 350 år tillbaka i tiden.
Äkta jordstampad vadmal från Ryssland, säger Sylvia Fargo med ett stolt leende och pekar på de tunga byxor som några av skådespelarna bär.
Hon och två kollegor har jobbat hårt med att sy kläd-erna historiskt korrekt.
Vi har använt oss av historiska källor och sedan letat mönster och tyger överallt
säger hon om arbetet med
kläderna.

Förra året gjorde vi den här vandringen på prov och det blev en dundersuccé. Den här gången vi satsat på att sy upp helt nya kläder, säger Eva
Westin.
Maja Lundqvist ger liv åt 1900-talets början. Hon spelar Ada Gustavsson, en stark och bestämd liberal kvinna som år 1912 kämpade för kvinnlig rösträtt.
Jag halkar alltid efter de andra för att jag har den här kjolen, säger hon och pekar på sin långa kjol som gör att hon bara kan ta korta steg.
Jag gillar min rollkaraktär Ada. Hon låter sig inte rubbas. Det är roligt att se någon som är så bestämd i sina åsikter. Men hon fick offra mycket för att vara kvinnlig politiker och kämpa för det hon trodde på, säger hon.

I en inblick i 1800-talet kan man även få en inblick i hur rollerna mellan man och kvinna fungerade.
Din främsta uppgift är att vara kvinna, säger brukspatron Thomas Fredrik Morsing till sin hustru Jenny, som bär ett dekorativt rosa paraply och kvittrar små franska trevlighetsfraser.
Lite fromage, mon cherie?
Å min kära, du har så många underliga franska idéer äta i det gröna, kuttrar brukspatronen självgott.
Kvinnan var verkligen ett smycke vid den här tiden, förklarar regissören Eva Westin.