Under tisdagsförmiddagen bjöd Kulturhusets bibliotek i Stockholm på en närmast farsartad föreställning. Seriefiguren Tintin bannlystes först från bibliotekets särskilda avdelning för 10-13-åringar, för att raskt tas tillbaka igen när kritiken blev för stark.
Tintinäventyren stämplades som typexempel på särskilt fördomsfylld litteratur. Sådant skulle barn inte få läsa utan särskilt skolad vuxen handledning.
Om syftet var att nå uppmärksamhet, blev det en fullträff. Till priset av att de ansvariga skämde ut sig. Det är anmärkningsvärt att en konstnärlig ledning kan få ursäkta sig med att den inte tänkt igenom frågan tillräckligt innan man fattade ett så drastiskt beslut. Man hade ju tänkt sig att gå vidare och gömma även vuxenlitteratur.
Det är okunnigt att avfärda serieskaparen Hergés livsverk som ett fördomsfullt gytter. Där finns förvisso fördomar och stereotyper, men också problematiserande intryck av det samtida 1900-talet. Få lär ha blivit alkoholister av att kapten Haddock fyllnade till på Loch Lomond-whiskey, men några kan ha upptäckt vetenskapens tjusningar via professor Kalkyl.
Tintins resor har garanterat fått generationer av läsare att bli mer nyfikna på världen omkring dem. Och därmed lyft blickar och avfärdat stereotyper.
Hur ska vi bäst förbereda uppväxande generationer på att identifiera och genomskåda fördomar? Genom att rensa ut litteratur? Bamse, Bibeln, Biggles, Brontë eller Bhagavad Gita – varje litterärt verk är en produkt av sin tid.
Lika lite som allt du kan läsa på nätet är sant, lika lite lär någon luras att tro att Tintin i Amerika är en nutida dokumentär skildring. Kritiskt tänkande är det kanske viktigaste redskap som vuxenvärlden kan föra vidare till kommande generationers läsande, i stället för att försöka skydda dem från läsningen.
De som inte minns historien är dömda att återupprepa den, som den spansk-amerikanske filosofen George Santayana, så träffsäkert formulerade det.
Få tider i livet präglas så mycket av allmän nyfikenhet som 10- till 13-årsåldern. Då funderar många över vad de ser, hör och läser – och drar sina egna slutsatser, oavsett vad andra predikar. Världsbilder krockar och korsas med varandra; föräldrarnas, skolans, kompisarnas, popidolernas, mediernas.
Bibliotekens bredd och djup är i detta sammanhang en oskattbar tillgång, inte en källa som måste renas och filtreras.