Tio kronor för sönderkokt potatis

Fyrtio minuters lunchrast. Smått jäktande tar jag mig till Gripenskolans matsal för att ladda mina batterier. Rent slentrianmässigt införskaffar jag mig en orange bricka , tallrik, bestick och servetter, innan jag avancerar fram mot den upplagda maten. Två halvt sönderkokta potatisar och en inte så värst tilltalande grönsaksgryta är vad jag ska tillfredsställa min mage med. Inte någon fröjd för ögat, fast jag har visserligen aldrig förväntat mig någon kulinarisk smakupplevelse, med tanke på hur lite en skollunch kostar i dag.
Med inte allt för stor entusiasm sätter jag mig ned och börjar idissla maten. Med viss möda lyckas jag tömma tallriken för det är ju trots allt så att äta bör man, annars dör man. När jag sedan går för att lämna brickan i disken frågar jag mig själv om denna måltid verkligen var värd tio kronor av mitt studiebidrag. En summa som jag kan vara tvungen att betala varje dag redan i vår, om nu socialdemokraternas sparpaket får majoritetsstöd i kommunfullmäktige. Det kan tyckas vara politiskt ogenomförbart, men jag upphör aldrig att förvånas av politiken nu för tiden.
Om förslaget blir verklighet kommer konsekvensen självklart bli att många ungdomar struntar i skollunchen och väljer andra, mer osunda alternativ, som till exempel godis. Något som i längden är ohållbart, då fler och fler elever inte kommer att orka med det höga tempot i skolan.
Jag tycker att den fria skolmaten är något som är värt att kämpa för av den enkla anledningen att ett sådant här förslag innebär ännu ett slag mot alla låginkomsttagare; exempelvis ensamstående mammor som måste vrida och vända på varje krona för att få det att gå ihop. Med det i åtanke, så är faktiskt det här något som kan liknas vid en klassfråga.
Men det är ju inte bara gymnasieskolorna som kommer att drabbas; även Musikskolan, fritidsgårdar och ett flertal idrottsföreningar kommer att behöva skära ner på sin verksamhet. Avgifterna kommer att höjas och helt plötsligt står vi inför det faktum att det bara är de som kan betala för sig det vill säga de rika som får ta del av kakan. Tragiskt, men sant. Helt logiskt när en kommun tvingas till sparåtgärder, så är det kulturen som drabbas hårdast av indragna bidrag.
För mig, som inte är särskilt insatt i ämnet, förefaller det dock en aningen paradoxalt att en stor del av Nyköpings kulturutbud bantas, samtidigt som det satsas stora pengar på att locka turister till staden genom Skavsta. Om jag vore turist så strosar jag hellre runt på museer och utställningar än står och beskådar den gräsliga Odal-silon.
För mig och alla andra ungdomar som kommit över sandlådestadiet, men samtidigt är för unga för att komma in på krogen, kommer dessa besparingar att innebära ännu mindre att göra på kvällarna. Om nu Slakthusets anslag reduceras med 200 000 kronor så kan man ju praktiskt taget snart bara kasta pil där, för några konserter med stora artister kan man ju inte förvänta sig.
Det kanske kan tyckas vara en aning magstarkt, men jag tycker mig i alla fall se tendenser som pekar på att vi i fortsättningen får ett mer uppdelat samhälle, där människors olika förutsättningar blottas i större utsträckning. Kommer vi i framtiden att ha ett samhälle där bara de med feta plånböcker har möjlighet till en dräglig tillvaro?