Klagomålen på den nuvarande utföraren av färdtjänst i Sörmland håller i sig (SN 20/8). Utvecklingen undergräver förtroendet för färdtjänsten.
Högtidsdagar med släkt och familj, sjukresor eller något så enkelt som att kunna handla lite mat – för den som behöver använda färdtjänst krävs en grundläggande förutsägbarhet. Goda tidsmarginaler är en förutsättning, men kunden vill ändå kunna lita på att man kommer någorlunda i tid, att chauffören hittar och att man inte glöms bort på vägen hem.
Den skattesubventionerade transporttjänsten för sjuka och äldre för med sig mer omak än en vanlig taxiresa. Den som har behov av tjänsten har lärt sig att vänta. Många kunder är också vana vid att det inte riktigt blir som det var tänkt. Det gäller garanterat inte bara Sörmland utan hela landet. Så, när klagomålen börjar välla in har det alltså redan gått långt.
Den bilden måste man ha med sig. Kritiken mot den nya utföraren Tuwa är allt annat än en prinsessan på ärten-reaktion. Det har fungerat dåligt och att utförarna frekvent har fått betala vite för förseningar eller bristande säkerhetskrav är anmärkningsvärt. Täta kontroller och god uppföljning av resorna från landstingets sida är förstås en självklarhet för den som sätter resenären i fokus.
I slutänden måste landstinget och ansvariga politiker slå fast om färdtjänst och sjukresor verkligen är att betrakta som en tjänst, vilket det borde vara, där den resande kan ställa vissa grundläggande krav. Eller har det blivit en nådegåva, där den som vill åka med får ta det som ges? I så fall bör ingen vara förvånad om andra taxiföretag får mer att köra när äldre, sjuka eller anhöriga som har råd köper dyrare men mer förutsägbara tjänster.