Tobias Tejby tvekar inte att tävla igen
Fempunktsbälte, hjälm, flytväst, airbag, syrgastub. Förarna i formel 2000-båtarna sitter säkert, menar Tobias Tejby. Nu måste man i stället börja titta på var tävlingarna körs säger han efter helgens olycka på Riddarfjärden där hans kollega och vän Jari Honkala skadades svårt.
I dag är han chockad och orolig sedan racerkollegan och kamraten Jari Honkala blivit mycket svårt skadad.
Jag går bara och väntar på att telefonen ska ringa så man får veta att det har gått bra. Jari är otroligt envis, en enorm fighter. Är det någon som kan klara det här så är det han.
Hur känns det när en olycka inträffar?
Det går så fruktansvärt fort. Jag såg ljus, mörker, ljus, mörker och det berodde på att båten snurrade runt. Det enda jag tänkte på var att ta mig ut så fort som möjligt.
Har helgens olycka fått dig att fundera över ditt tävlande?
Att köra en sådan här båt är en enorm känsla. Att få tillhöra världseliten är speciellt. Det är svårt att låta bli att köra. Det blir som en drog, vilken som helst. Om ryggen blir helt bra kommer jag att fortsätta köra.
I artikeln nedan behandlas sju punkter som ska göra tillvaron som racerbåtförare så säker som möjligt. Tobias Tejby säger att säkerheten inne i båtarna är så gott som exemplarisk och att de räddningsteam som finns på varje tävling är mycket kompetenta.
Dock menar han att man måste börja titta på var tävlingarna avgörs. Av de sju tävlingarna som ingått på den skandinaviska serien av Formel 2000 tycker Tobias Tejby att bara tre uppfyller alla säkerhetsaspekter.
Kristiansand, Motala och Karlshamn har varit bra. På alla ställen stängde man av för privatbåtar och vattnet blev inte gropigt. Oslo hade samma problem med dyningar som Stockholm. Göteborg var visserligen bättre än i fjol men inte bra. Det fanns ingen plats.
Till Köpenhamn åkte aldrig Tobias eftersom han kraschade i Göteborg. Seriens sista tävling, den på Riddarfjärden, var han tveksam till redan innan start.
När de anordnade VM i Formel 1 där 1991 fick de stänga av för privatbåtar, eftersom det inte gick att köra annars, och det borde de kanske ha gjort den här gången också.
Vid varje tävling finns det ett räddningsteam med sjuksköterskor, läkare och dykare.
Alla jobbar ideellt och vet vad de gör eftersom de har hållit på länge. Kommer det någon ny kille går de alltid och tittar på hans utrustning så att de vet hur man ska få ut honom om det händer något, säger Tobias och öser beröm över RTS (Rescue team Stockholm).
Var 14:e månad måste förarna genomgå ett speciellt test för att få behålla licensen.
Då sitter man fastspänd i en cockpit och blir nedknuffad i en hamnbassäng. Det finns dykare runtomkring, men tanken är att när man kommit ned på botten ska ta fram syrgastuben, öppna canapén, ta bort ratten, lossa bältet och kliva ut. Utan att vara stressad. Klarar man det inte får man hålla på att nöta tills det går, eller sluta köra. Testet är tufft men bra.
Så jobbar vi med nyheter