Tomas Andersson hoppas på en roligare höst
Lårbristning och måltorka. För Tomas Andersson har vårsäsongen i Nyköpings BIS inte inneburit några större höjdpunkter. Men hoppet lever inför hösten.
Efter elva spelade matcher ligger NBIS på en tredje plats.
Mycket bättre än man kunde tro, med tanke på alla skador vi haft, säger forwarden Tomas, som själv var tvungen att kliva av planen efter en spelad halvlek i matchen mot Vasalund den 9 juni.
Orsak? En bristning i låret.
Jag fick en förra säsongen också. Det kanske är så att man blivit gubbe. Då fattade jag inte riktigt vad jag fått utan fortsatte att spela. När det högg till den här gången så förstod jag och klev av på direkten. På det sättet sparade jag nog ett par veckors vila.
Men allt är inte frid och fröjd för det. Ett svullet knä fick honom att ställa in torsdagsträningen.
Jag besöket min kiropraktor och han sa att det var blod och vätska som samlats i knät. Han trodde att jag hade haft en lårkaka, som sedan runnit ned i knät.
Match blir det dock i dag ändå om Tomas får råda.
Men jag ska prata med Caj (Hjelm, tränare i NBIS, vår anmärkning) och se vad han säger också.
Även om han är imponerad över NBIS placering efter vårsäsongen tror Tomas att det kan bli bättre nu under hösten. Speciellt om Peter Berggren kommer tillbaka i gammal god form.
Det är en spelare som vi saknat. Vi behöver en framspelare på mittfältet. Under våren blev det alldeles för många långbollar till Pelle (Andersson, anfallskollega vår anmärkning) och mig och det blev för stor lucka mellan oss och mittfältet. Peter är dessutom en sådan person som man kan släppa tillbaka bollen till och som kan sätta den i mål från 20 till 25 meter.
Tomas vet. Han spelade tillsammans med Peter Berggren när Enköping gick upp i allsvenskan.
Peter är ganska enkel att spela med. Det är bara att springa och så kommer bollen till en.
Och kanske målen. Innan serien startade satte Tomas ribban för målproduktion till fler än tio. Än så länge har det bara blivit ett.
Och ingen är mer besviken än jag, erkänner han. Jag tyckte det gick ganska bra i början. Speciellt i träningsmatcherna. Då hade jag en del assists och mål, men sen under andra, tredje och fjärde seriematchen missade jag lite för enkelt och det satte sig i skallen. Man tänker på det hela tiden trots att man inte borde göra det.
Känns det pressande?
Ja, men den värsta pressen kommer från mig själv. Caj säger att målen kommer att komma. Det känns väldigt bra att spela i en klubb där man har förtroende från tränaren. Det känns som första halvåret i Assyriska innan de bytte tränare.
Tomas säger att det troligtvis bara behövs ett skitmål för att ketchupeffekten ska utlösas.
Men egentligen spelar det ingen roll om jag gör några mål, bara någon annan gör det och vi plockar poäng.
Hur långt kan NBIS gå i höst? Kan det bli kval till ettan?
Det har hela tiden varit min målsättning och jag tror verkligen, om ingen blir skadad, att vi kan nå så långt. Pelle har
sett mycket pigg ut efter sommaruppehållet och det är många yngre som blivit allt bättre. Speciellt Christopher Lundin på sin yttermittfältsplats.
Så jobbar vi med nyheter