Jag bilpendlar under arbetsveckan. Det brukar bli åtskilliga mil, främst på E4. Med tiden har jag noterat att det finns några särskilt vansinniga förartyper där ute – alla med viss dödslängtan. Härmed presenteras tre utvalda "favoriter". Se det som en varning.
Nummer 1: "Jag chansar"-föraren, även känd som den hoppfulle kamikazepiloten. Förekommer oftast på tre- eller fyrfilig motorväg, inte sällan i rusningstrafik eller vid mindre köbildningar. Har en fallenhet för att kasta sig ut i angränsande fil, helt utan förvarning. Jag chansar-föraren tycker att vaksamhet är töntigt. Det är mer "tack för kaffet, hoppas att jag (och ni andra) överlever".
Nummer 2: "Högermarodören". Tycker om att bränna förbi i 130-140 blås på höger sida vid omkörning på motorväg. Är nära besläktad med "Jag chansar"-föraren eftersom tilltaget hänger på övriga trafikanters vaksamhet. Kan ibland operera utifrån "spännande" överraskningsmoment. Vid ett tillfälle blev jag själv omkörd av en högermarodör som använde vägrenen (!) som extra körfält.
Nummer 3: "Jag tycker om dig jättemycket"-föraren. Välkänd trafikhaverist som trivs bäst nära andra trafikanter. Brukar lägga sig några centimeter bakom framförvarande fordon och anser, konstigt nog, att avstånd är skrämmande. Märk väl att namnvalet på förartypen är ironiskt. Den här figuren känner ingen kärlek – bara stress och hat.
Avslutningsvis, en bubblare: "Påven". Tyvärr är det väl den här förartypen som jag själv kanske tillhör. Påven helgonförklarar gärna sig själv och gör, enligt egen utsago, aldrig fel. Har i regel ett passivt aggressivt förhållningssätt gentemot andra trafikanter. Påven hävdar också sin rätt in i det sista, även när Påven har fel. Akta er för Påven – annars kan det gå käpprätt åt helvete.
Sist men inte minst – ta det försiktigt i trafiken. Det är bäst.