Tommy letar känslan på Solbacka
I tio dagar har kanotlandslaget laddat upp inför det kommande världsmästerskapet mitt i den Sörmländska idyllen, och förbundskapten Tommy Karls är nöjd med vad han sett.
De tio kanotisterna som ingår i Tommys VM-trupp är mer lyriska än små barn när det är Kalle Anka-dags på julafton.
Det här är ännu bättre än julafton, säger Anna Karlsson och det lyser i hennes ögon.
Målet för allas uppmärksamhet är de nyanlända, knallgula kanoterna som ligger uppradade på gräset och lyser ikapp med solen.
Den absoluta värstingen är K-4:an som magnifikt sträcker ut sig med sina elva meter. Någonstans runt sextiotusen lär den kosta. Bakom den fjärde sittbrunnen dekoreras lacken med en svensk flagga.
Svenska flaggor på prispallen är något kanotisterna hoppas på inför VM. Medaljchanserna är många, men det krävs samtidigt att allt klaffar för medaljerna ska bärgas.
Jag tror att Henrik och Markus som har stor erfarenhet kommer att kunna vara med och kriga om medaljerna. K-4-distanserna är väldigt öppna och jämna. Allt kan hända där, säger Tommy Karls.
På Solbacka har landslaget letat känslan och farten i kanoten. Besättningarna vars medlemmar kommer från olika delar av landet har kört sig samman.
Men det är inte bara det stundande mästerskapet i polska Poznan som finns med i bilden. Tommy Karls tänker längre än så. Han tillträdde som förbundskapten i januari och har planer på att stanna över OS i Athen 2004.
Jag jobbar både på kort och lång sikt. En del i arbetet är att hitta något som räcker till nästa OS, det är inte det primära, men visst finns det med i bilden.
På damsidan har Karls valt att satsa enbart på K-2 där Anna Karlsson och Sofia Paldanius utgör besättningen. Herrarna kör däremot såväl K-1 som K-2 och K-4.
Jag vill att Anna och Sofia ska fokusera på K-2. En K-4:a skulle störa både inför VM och på VM. De andra tjejerna efter dem har en bit kvar till toppen och bör kliva upp ett snäpp till.
Visst hade kanske K-4:an haft en chans, men det hade varit på avkall för K-2:an.
VM är det första stora mästerskapet efter Sydney-OS. Många som satsat hårt över OS väljer kanske att ta det lugnare i år eller rent av sluta, men Tommy ser inte det här som något mellanår.
Efter ett OS händer mycket och det är spännande. Många slutar, men många tar också chansen.
Nu har Tommy avverkat dryga sju månader som ledare för det svenska landslaget, och han trivs med det nya jobbet.
Det är spännande. Det är så mycket av allting och så är det en stor omställning att gå från ett jobb till en uppgift som det här är. Man skulle kunna lägga ned hur mycket tid som helst, säger Tommy.
Det här gänget har stora möjligheter att utvecklas och det ser lovande ut, så jag har ett spännande arbete framför mig.
Så jobbar vi med nyheter