Tony Blair kan vända EU på rätt köl igen

EU måste byta taktik. Först visar man resultat och sedan begär man väljarnas stöd, inte tvärtom. Det är så premiärminister Tony Blair tycks ha resonerat när han har beslutat sig för att skjuta upp den planerade folkomröstningen om EU:s nya fördrag.

Att britterna backar ur kan ytligt sett se ut som om den europeiska skutan har fått slagsida. Men Tony Blair har gjort en annan och smartare analys. Det vore värre om även Storbritannien, Europas tredje största land, skulle gå in i en lång och miserabel folkomröstningsprocess - där sannolikheten för att det ska bli ett ja, är minimal. Det troliga är att man skulle få fokus på helt fel frågor, med Storbritanniens EU-medlemskap som insats. Nu vill Tony Blair lägga de konstitutionella frågorna åt sidan till dess att man har fått fart på Europas tillväxt. Den så kallade Lissabonprocessen som skulle generera de nya jobben har otvivelaktigt gått i stå. EU:s regeringschefer har varit mer intresserade av att bli omvalda än att genomföra nödvändiga reformer i sina egna länder.

Tony Blair vann valet med knapp marginal och har en hel mandatperiod framför sig. Han kan samtidigt se tillbaka på en epok av fantastisk ekonomisk utveckling som startade med Järnladyn Margaret Thatcher. De brittiska hushållen kan glädja sig åt en bättre standardutveckling jämfört med familjerna i övriga Västeuropa.

Tony Blair som snart tar över ordförandeklubban i EU, har sagt att han kan tänka sig att stanna tre år till som brittisk premiärminister för att hjälpa EU ur krisen. Det är något som alla européer kan glädja sig åt men som kanske inte är vad hans forna antagonister vill höra. När Tony Blair säger att Europa behöver mer liberalism utmanar han samtidigt Frankrikes president Jacques Chiraq, väl medveten om att fransmännen slår vakt om de statliga monopolen och ser privatiseringar som synonymer med minskade förmåner. Genom att lägga den engelska folkomröstningen på is ger Blair den franske presidenten en näsknäpp samtidigt som han försöker vända det europeiska projektet på rätt köl igen.

Det finns nog inget annat att göra för fransmännen än att svälja förtreten och låta engelsmännen sätta agendan för jobb, tillväxt och förstärkt välfärd. En politik som även stämmer väl med de ambitioner som centerledaren Maud Olofsson och moderatledaren Fredrik Reinfeldt har för Sverige.