Torparminnen del av Sörmlands historia

Minnena omfattade 186 tättskrivna sidor i folio, berättar Sivert. Det tog över ett år att skriva av dem.
Anteckningarna fick han av Axels dotterson Nils, som bor i Stavhälla i Årdala. Och det är om Årdalatrakten det handlar. Det är en bok om en torparsläkts liv under senare hälften av 1800-talet in på 1900-talet. En del av Sörmlands historia.
Jag tänkte, när jag såg anteckningarna, att det här måste vara intressant för många, det är ju Årdalas historia.

Minnena intresserade också Leif Jacobsson, som gjorde 40 avsnitt för radio.
Axel var född på Husby gård och fadern var trädgårdsmästare.
Axels pappa var mycket kunnig i djurvård och det lärde han sonen och bägge hade nytta av de kunskaperna som djurdoktorer.
Sivert, som själv är från Årdalatrakten men numera bor i Nyköping, har forskat vidare för att få ytterligare kött på benen till Axels minnen.
Jag har sysslat med det parallellt med släktforsning. Jag har haft tillgång till husförhörslängder och kunnat kontrollera Axels uppgifter och han hade ett mycket bra minne.
Sivert har också letat bilder för att illustrera boken, bilder från tiden för berättelsen. Han har samarbetat med hembygdsföreningarna i Hyltinge och Malmköping.
Det har varit ett roligt jobb, förklarar han. Eftersom jag slutat jobba har det samtidigt blivit en hobby vid sidan av släktforskningen.

Det har blivit mycket redigering och allt har inte kunnat tas med. Boken slutar där Axel får det egna torpet.
Jag funderar på att gå vidare med det som är kvar, säger Sivert.
Torparlivet var tuffare än vad Sivert föreställt sig. Själv har han jobbat som maskinbyggare på Thorsmans och jobbat inom verkstadsindustrin.
Det är långt från torparlivet. Axel gjorde själv verktyg, bland annat ett tröskverk tillsammans med en smed. Han var nog ganska händig vilket man nog behövde vara för att kunna klara sig.
Siverts far bodde granne med Axels Löten. Och torpet finns kvar. Liksom Sivert gick Axel i Sigridslunds skola. Han var också kyrkvärd och hade en del förtroendeuppdrag. Dessutom var han en uppskattad djurläkare, inte bara i Årdala utan även i socknarna runtomkring.
Både Sivert och Leif är intresserade av hembygdsarbete, Leif som ordförande i Malmköpings hembygdsförening och Sivert är med i Årdala och Ripsa hembygdsföreningar.