Trängselskatten en lurig affär för alliansen

En av de mer kniviga frågor som den nya alliansregeringen tidigt skulle behöva ta ställning var trängselskatten. Nu har man satt ned foten, innan man tillträtt. Det är raskt marscherat. Ärendet är inte avklarat, men förflyttat i en mer konstruktiv riktning.
De fyra partierna presenterade i söndags sitt förslag på Dagens Nyheters debattsida, och detta följer den klassiskt borgerliga linjen i frågan. Trängselskatten ska användas som ett medel för att finansiera viktiga infrastruktursatsningar i området. Bilpendlarnas pengar ska gå tillbaka till trafiken.
Centerledaren Maud Olofsson sammanfattar på ett handfast sätt problematiken: Jag tror att stockholmarna är beredda att betala trängselavgifter om man ser att man får någonting för dem. Att inte pengarna går till statens svarta hål utan faktiskt till stockholmarna själva.
Det man föreslår är också en överflyttning av makt, från stat till kommun. Detta är inte gjort i en handvändning, så den nya ordningen kan bara börja gälla från och med nästa mandatperiod. En grundlagsändring gällande lokal beskattning kräver två riksdagsbeslut med allmänna val emellan.
I de kranskommuner som röstat nej till trängselskatt kommer det dock att förbli en fråga om den nya regeringen verkligen lyssnat till dem. Men svaret är bättre än vad man skulle ha fått med en vänsterregim i Rosenbad.

Det är viktigt att notera att detta inte är samma form av trängselskatt som miljöpartiet drev igenom. Där skulle pengar bara överföras från bilar till kollektivtrafik. Dagens vägnät skulle inte förändras eller förbättras, bara beskattas. Miljöpartiets Peter Eriksson gjorde igår också tummen ner för nya och bättre vägar i Stockholm. Här går en intressant skiljelinje mellan blocken. Den borgerliga linjen kräver dock tydliga och ambitiösa satsningar på smartare bilbränslen. Genom att säga nej till den så kallade Citybanan, Stockholms jättetunnel, är det uppenbart att alliansen har som mål att prestera bättre spårförutsättningar i huvudstaden tidigare än 2013. Det är välkommet och skapar tunga förväntningar på hela järnvägspolitiken i Mälardalen.

Den nya regeringen öppnar också för så kallade PPP-lösningar, finansieringssamverkan mellan stat och näringsliv, för att snabba på investeringstakten. Alliansen lyfter fram Förbifart Stockholm som angeläget exempel. I den andan öppnas även nya möjligheter för hur järnvägssatsningen Ostlänken kan finansieras och genomföras. Det krävs ett ihärdigt lokalt engagemang och en regering som är intresserad av att lyssna.