Träning utan krysstag förlänger livet

Det böjs, det sträcks...det görs armhävningar. Brottarnas morgongymnastik på onsdagar är inget för veklingar. Men alla jobbar så klart efter sina egna villkor. Medelåldern ligger över de 60 så det är en självklarhet.

Övrigt2006-11-01 19:23
Poseringen för gruppfotograferingen för tankarna tillbaka till skoltiden. En hel del gliringar far omkring i träningslokalen i Slakthuset och det är bara kaninöronen bakom någons huvud som fattas.
I 15 års tid har gruppen samlats och haft trevligt tillsammans. Från början var det bara brottare, men sen har kompisars kompisar även smugit sig in i sällskapet.
Medlemsantalet ligger på runt 15 och så ska det förbli.
Gruppen skulle kunna bli hur stor som helst, det är många som vill börja, men fler än 20 kan vi inte vara. Då får vi inte plats, säger Arne Karlsson som varit med från början.
I allt faktiskt. Arnes pappa startade brottningssektionen i Nyköpings Sportklubb 1944. Så småningom, på grund av att sporten blev så populär, bildades BK Atlas.

Även om det inte kopplas några krysstag längre på den gulröda mattan eller någon åker på en lufttur efter ett nacksving, liknar träningen mycket brottningens.
Vi tänjer leder och senor. Det är mycket motorik och koordination också. Helt enkelt en allsidig träning.
Passet är bara 30 minuter långt med mycket stånk och pustande, men ändå kan gubbarna bli sittande i lokalen en halv dag.
Det beror helt på vilket ämne som diskuteras över kaffet, säger Arne och skrattar.

En av motionärerna berättar att Arne är en hejare på att göra frukostmackor och att det är därför gruppen är så populär.
Ja, jag brukar göra lite smörgåsar åt oss, erkänner Arne.
Väljer man inte kaffe och smörgås innan träningen kan man i stället lyfta lite vikter.
Det är ju det allt bygger på. Man behöver muskler som håller leder och senor på plats. Men i det här passet är det mjuka rörelser som gäller.
Träningen är också väldigt individuellt anpassad.
Är det så att någon får något problem brukar vi väva in det i programmet. Nu har vi en kille som haft en stroke och som inte kan knyta händerna och då har vi lagt in en övning för det.
Själv dras Arne med ryggproblem sedan unga år.
Jag fick det när jag var 1617 år och gjorde min sista match någon gång på 60-talet, säger han.

Den här onsdagen står Arne över passet och har därför tid att berätta om föreningen för SN:s utsände.
Du har inga ryggproblem. Du väljer bara att prata med vackra flickor som vanligt, hojtar Nisse Nilsson tvärs över lokalen.
Det är faktiskt ganska tyst på träningen i dag. Det brukar vara mer liv, säger Arne och skrattar.
Den sociala biten är nästan ännu mer viktig än själva träningen.
Mixen med humor, glädje och träning är bra. Vi höjer vardagsorken betydligt och det gör vardagen lättare.
Vi lämnar gubbarna när de är redo att dra sig in i bastun. Även om vi får erbjudande om att stanna kvar och ta bilder även där. I det här sällskapet finns det inget att dölja.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om