Träsnitt ett bortglömt hantverk
Skogen var tidigt en tillflyktsort för Lise Devrient. Och kärleken till träd har levt vidare. I dag är hon en av få konstnärer som fortfarande arbetar med träsnitt. Och hon älskar det.
Det är en viss känsla i att ha en rejäl bit trä i händerna. Jag har alltid älskat träd och känner starkt inför träd och träet som material. Just det här att jag kan fortsätta göra något av det nedhuggna trädet, säger Lise Devrient.
När träet har färgats svart lägger hon ett papper, ofta japanskt, över och låter färgen sugas in av pappret. Och voila! ett färdigt grafiskt blad.
Så har hon hållit på i fem år nu, vid sidan av akvarellmålning. Tidigare arbetade hon som bildlärare på högstadiet, i Trosa och Järna, och för döva och utvecklingsstörda barn i Gnesta. Sedan 2001 är hon konstnär på heltid. Träsnittet är hon ganska ensam om.
Det är lite av ett bortglömt hantverk. Här i trakten vet jag ingen som gör det. Men en förebild är Lars Levin. Och jag har en del förebilder i Schweiz och Tyskland där det fortfarande är ett levande hantverk.
Många har gått över till datorgrafik i dag. För mig är det viktigt att känna att jag jobbar med händerna. Med datorn blir det inte samma närhet. Det bästa jag vet är träbiten. Den ger mig ofta idéer i sig.
Hon har provat på flerfärgstryck, men oftast blir det svart och vitt. De fem katterna, två siameser och tre orientalkatter, får ofta stå modell både för träsnitt och för akvarell. Deras graciösa kroppar är härliga att fånga.
Materialet brukar vara päron, alm eller ek. Päron är lite svårt att få tag på, men det är överlag svårt att få tag på bra trä, berättar Lise Devrient.
Tillsammans med sin man bor Lise Devrient i Västankärrskola, en bit från Nynäs slott. Delar av året bor de även på den grekiska ön Leros. Där blir det mest akvarellmålning. Det är i Sverige, i snickarboden på tomten, sker favoritdelen av arbetet.
Det är det skönaste, att sitta i snickarboden och hugga till träbiten. Det är något meditativt över det, för då har jag skissat upp bilden och det ibland segdragna förarbetet är klart.
Ofta får varje bild en egen historia. Antingen för att träbiten i sig har en historia, eller för att motivet betyder något speciellt. Som allén hemma
i barndomens Västergötland eller porträttet av mor och son.
Lise Devrient har aldrig tidigare haft en utställning med enbart träsnitt. Därför är det premiär när hon nu ställer ut på Åda Galleri utanför Trosa.
Jag tycker att det passar bra in i den här lokalen, och så vill jag gärna lyfta fram träsnittet som teknik. Jag tror att de svartvita motiven kan bli en bra kontrast mot allt det röda som är nu i juletid.
Så jobbar vi med nyheter