Travbiten på en gång
De är få, men de börjar bli fler de kvinnliga kuskarna. Nyköpingstjejen Anna-Karin Eriksson Hudritsch tog sin licens 2002 och har nu på allvar blivit biten av sporten.
Det var Anna-Karin för fem, sex år sedan. I dag gillar hon trav lika lite på TV, men hon står ut med det. I utbildningssyfte.
Jag kan titta ibland för att se hur andra kör, säger hon och tillägger med ett skratt. Och vad jag skulle ha gjort istället.
Vi har stämt träff på Stall Björkö, på andra sidan järnvägen från Arnö. Det är här hennes två travare står Ertha the Flame och Super Dragon, med det oglamorösa smeknamnet Bosse.
Så varför bytte ridtjejen, som tidigare höll på med hoppning och dressyr, inriktining?
Det är hans fel, säger Anna-Karin och pekar på Nils-Erik Pettersson, som äger stallet där hon till en början hyste in dotterns ponny.
Ett par pass i träningssulkyn tillsammans med Nils-Erik, strax därefter den första solokörningen och Anna-Karin var fast.
Det här är mycket roligare än att rida, säger Nyköpings-tjejen.
När hon pressas på ett svar varför, har hon svårt att förklara med ord.
Det är något speciellt att sitta bakom en häst i ett lopp. Jag kunde inte tänka mig att tävla i hoppning eller dressyr, men även om jag är väldigt nervös inför travloppen, så skulle jag vilja tävla varje vecka, säger hon istället.
Hennes hästar är än så länge inte så bra att det går att hitta lopp varje vecka till dem. Ertha har bara samlat in sex poäng och för att ha chansen att kunna ställa upp i alla lopp måste man har minst hundra. Därför hoppas Anna-Karin att hon ska bli uttagen till så kallade kusktävlingar, där man får köra okända hästar.
Sist det hände, den 21 september, vann Anna-Karin.
Den kvällen kommer jag alltid att minnas. Jag låg som andra par utvändigt när jag började köra. Jag hörde hur det mullrade på bakom mig och då tänkte jag att det får bära eller brista. Det är roligare att köra en trött häst i mål, än att vara instängd med en pigg.
Det anmärkningsvärda var att Drottning Tjärn, som Anna-Karin blev tilldelad, betecknades som en problemhäst.
Och i de två senaste starterna har hon blivit diskad för galopp, säger hon stolt.
Därmed kommer vi osökt in på ämnet manliga och kvinnliga kuskar.
Det sägs att en del hästar är tjejhästar. Man är kanske lite lättare på handen. Andra hästar måste ha killar som kör, som går på lite mer.
På banan är alla lika, oavsett kön.
Vi släpper alltid förbi damer i spåret, säger Nils-Erik galant, men det är sanning med modifikation.
Det är tufft där ute. Man måste vara tuff tillbaka. Det är ingen som ger en något gratis, säger Anna-Karin.
Med en mule i nacken och sin hästs svans bara några decimeter från ansiktet det är så man ska leva. En adrinalinrush efter den andra.
Så jobbar vi med nyheter