Tre målmedvetna systrar
Tre systrar.Tre olika personligheter.Tre viktiga spelare i IK Tuns damlag. Systrarna Gustavsson Therese, Isabell och Josefin kan samsas nuförtiden, och det syns på resultatet på fotbollsplanen.
Vi tävlade om vem som kunde göra flest mål och det blev lite jobbigt, säger Isabell, som bytte Ålberga mot Tun för att få slut på grälen.
Ja, vi hade en period då vi inte kunde spela ihop, erkänner Therese som bytte till Hargs BK i samma veva.
Men separationen gällde bara någon säsong, sedan var systrarna tillsammans igen i Tun.
Sedan trefyra år tillbaka har minstingen Josefin anslutit sig till duon.
Nu håller vi varandra om ryggen. Dessutom spelar vi på olika positioner så vi behöver inte tävla med varandra på samma sätt, säger Therese på frågan om systrarna fortfarande tävlar med varandra.
Blir tre systrar som ett lag i laget?
Jag tycker att vi fördelar oss ganska bra i laget, men det är klart vi alltid håller ihop, säger Therese.
Hittar ni varandra bättre än de andra spelarna?
När jag vill att andra spelare ska passa mig så brukar jag vifta med armen. När jag vill att Isabell ska passa bollen till mig behöver jag vanligtvis bara ge henne en blick och då vet jag när jag vänder mig om så får jag en perfekt slagen boll, säger Therese.
Man vet var man har varandra på ett annat sätt. Ifjol när jag spelade ytterback och Josefin vänsteryttermittfältare var det lite speciellt. Vi hittade varandra väldigt bra, säger Isabell och får medhåll av Josefin.
Alla tre tjejerna tycker att fotbollen binder dem samman.
Jag bor i Nyköping, Isabell i Örebro och Josefin bor fortfarande hemma i Jönåker, så man träffas på fotbollsträningar och matcher, säger Therese.
Ja, det är något som vi har gemensamt. Det skulle absolut inte ha varit lika roligt att spela fotboll om inte mina systrar varit med, säger Isabell.
Det var för att jag skulle få spela med mina systrar som jag bytte till Tun. Annars hade jag inte gjort det, säger Josefin, som tidigare spelade med Jönåker.
Är det så att man kan kritisera sin systers spel på ett annat sätt än vad man kan göra med någon annan spelare?
Man är nog tuffare i språket. Det är inte så att man kritiserar riktigt, mer att man peppar varandra. Skriker kom igen nu! och så, berättar Isabell. När man pratar med en annan spelare tänker man nog efter lite mera före vad man ska säga.
En som börjat få nog av peppandet är Josefin.
Jag vet att jag måste spela bra för att ta en plats i A-laget, eftersom jag ligger på gränsen mellan A- och B-laget, men det är lite jobbigt att höra dem skrika nu måste du ge järnet hela tiden.
Men syskonsämjan finns där och den kan hjälpa Tun en bit på väg i division 2.
Så jobbar vi med nyheter