Tre olika kvinnor tre olika konstuttryck
Tre helt olika konstformer, av tre helt olika personer. Det gemensamma är att de är kvinnor och alla brinner för just sitt uttryck. Skillnaderna, ligger i betraktarens öga.
Tillverkningsprocessen är omständlig och utdragen. Det tar cirka tre veckor att tillverka en ram med utsmyckning och förgyllning.
Det är en gammal teknik som jag använder. De första fragmenten av den här tekniken har hittats i pyramiderna, säger Gunhild Dandenell och förklarar sedan hur hon går till väga.
Först tillverkar jag en träram. Sedan tar jag många lager lim och krita. Limmet är gjort av avkok på hare. Inget för veganer alltså, säger hon skämtsamt.
Grunden tar ungefär en vecka att göra, eftersom det är många lager som ska på. Mellan varje lager ska det slipas med fint slippapper. Efter det är det dags för Shellack, sekret av en lus, i fyra till sex lager med slipningar mellan. Därefter olja, slagmetall, putsning, mer shellack, en matta bestående av halvolja och pigment och därefter skuggningar runt figurer och fördjupningar.
Det blir mycket slipningar, runt 20 gånger per ram. Det börjar kännas i fingrarna, säger Gunhild Dandenell som gör omkring 100 speglar per år.
Från glittrande guld är steget långt till matt nedtonat stengods. Men på Sjöhästen behövs det bara sisådär fem-sex steg. Eva Hedbergs sten-godslera är enkelt, utan krusiduller och blanka ytor. Hon har tidigare gjort skulpturala föremål, men på senare tid har det även blivit plattor att sätta på väggen. Leran kavlas ut med en vanlig brödkavel. Hon använder sig inte av några glasyrer, utan bara färgkropp som svampas på plattorna. Ungefär 40 plattor görs åt gången och de blir till i stundens ingivelse.
Jag har ingen bild i förväg hur de ska bli. Det ser jag när det är klart, säger Eva Hedberg.
Hennes föremål är som hämtade ur naturen. De matta gröna färgerna får leran att se ut som just lera. Eva Hedberg gillar det råa naturnära.
Rostbrunt är det färggladaste jag är, säger hon.
Det nedtonade stengodset bildar en bra kontrast till Inger-Linnéa Carlssons färgglada oljemålningar. De fullkomligt sprudlar av färg och liksom ropar: Hej, titta på mig! Här är jag!
Motivet har aldrig varit av någon större vikt för Flenkonstnären.
Jag jobbar mycket med färgen. Oftast har jag bara en sak ett träd eller en dörr. Det är inte det viktiga. Jag vill i stället få fram en stämning, och det gör jag med färgerna.
Där lägger hon desto mer tid. Färg läggs på, skapas bort och läggs på igen.
Jag vill visa olika känslolägen och väcka fantasin och nyfikenheten hos åskådaren, säger Inger-Linnéa Carlsson.
Fotnot: Utställningen pågår till den 23 december med vernissage
i morgon, lördag.
Så jobbar vi med nyheter