Den gamla klyschan om att ”marken gungar” känns ju ofta överdriven men jag lovar er, det gjorde den. Märk väl, underlaget bestod av gatstenar och cement.
Klädd i rött från topp till tå piskar Miss Li inte bara igång sitt kompetenta sjumannaband utan tycks ge sig faan på att nå fram till dom allra längst bak och gärna dom i toalettkön också. För i afton skall det dansas, sjungas och inte minst, det spridas kärlek och budskap. För det finns viktiga saker i det hon vill säga med sin musik. Texter om hopp, självförtroende, att resa sig, att hävda sin rätt. Texter om att älska, förlåta, leva. Texter som rider fram på om stundom mörk elektronisk pop i form av hennes senaste utgivningar, om stundom rätt flummig och psykadelisk 60talpop, själfull soul varvas med dystopisk cabaret musik och gungande reggae. Texter som levereras av en röst som är alvarlig, sann, äkta och tonsäker. En röst som fångar. Miss Li ber inte om lov, hon gör som hon vill. Det är en välsmakande musikalisk gryta som serveras. Kokande och het, men även allvarsam och suggestiv. Hon har något att säga, hon vill underhålla och hon tycks vilja krama ur det sista ur det sista för att få oss dit hon vill. Att vi dansande och leende ska förstå att vi duger som vi är och att vi ska behandla våra medmänniskor med respekt och värdighet.
Visserligen har hon lovat mamma att inte klättra på pianot men kan inte hålla sig borta från att göra just det. Mamma var väll kanske extra orolig ikväll då dottern spelar nära vatten. Ni som googlat Miss Li + Vatten vet att mamma har fog för sin oro. Men ingen fara, Miss Li kunde glad och nöjd återvända till sin kompis bröllop och med en glad och svettig Trosapublik i minnet.
Fina Fiskens Trädgårdskonsert är liksom Dansbandskvällen utsåld och jag hoppas vi kommer få njuta av fler konserter framöver då jag tycker helgens evenemang är synnerligen välbehövt och lyckat.