Tro inte att den nya lagen om asylsökande ändrar något
En lagteknisk kosmetisk operation har företagits för att i viss mån tysta massmedias ständiga upprepande om rasism och främlingsfientlighet så fort någon tar upp kritiska synpunkter beträffande de asylsökande, sådana som inte har några asylskäl utan bara ekonomiska intressen. Någon måste ta bladet från munnen och tala klarspråk.
Tro inte att den nya lagen ändrar något. Kommunister och miljöpartister kämpar för sin politiska överlevnad, men både socialdemokrater och moderater inser att det inte går att ha hur stor skara främmande arbetslösa att försörja med de skattemedel som finns till förfogande. Landets egna arbetslösa kostar en hel del och redan det är en stor börda för skattebetalare. Enskilt vågar inte politikerna uttrycka sådana åsikter men kollektivt försöker de ändå se till det bästa för landets egna invånare.
Många asylsökande kommer hit för att få en socialasyl och förläggningen i Märsta går på ett av de östliga språken under namnet datja ett vilohem. 95 procent uppger inte sin rätta identitet, dokumenten har nästan alltid antingen brunnit upp, blivit stulna eller förkommit på något annat sätt. Många uppger falskt namn.
Det kostar en hel del att försöka ta reda på deras rätta identitet för att kunna återsände dem till sitt eget land. Avvisningskostnaden är 25 147 kronor (Fakta om kriminalvården, sid 17). De verkliga flyktingarna kan nästan alltid dokumentera sin identitet.
Nu har det även kommit fram att en del föräldrar till apatiska barn har missbrukat sitt föräldraskap och (enligt Migrationsverket) till och med kanske förgiftat barnen för att kunna söka asyl. Migrationsverket misstänker också att en del inte är föräldrar till de barn som de anger som sina egna, utan de är gatubarn.
Nu klagar massmedia på att kommunerna inte vill ta emot asylsökande, men ingen törs nämna priset. På min fråga till regeringskansliet hur mycket flyktingpolitiken kostar, meddelar kansliet (brev 22004-07-13, Fi2004/3244) att kostnaden är 8,8 miljarder, men frågan är inte fullständigt besvarad och svaret innehåller en mörkning.
Professorn i nationalekonomi, Bo Södersten, skriver 031228 på DN:s debattsida att den verkliga kostnaden är på mellan 40 och 50 miljarder. De ovannämnda 8,8 miljarderna är medel som regeringen beviljar kommunerna för att försörja flyktingen under de första 18 månaderna, sedan förutsätts att vederbörande börjar arbeta, försörja sig och själv betala skatt.
När så inte sker, måste kommunens socialservice träda emellan och där har vi en av anledningarna till att varken sjukvård, åldringsvård eller skolor får de medel som de verkligen behöver för att på ett tillfredsställande sätt tillse omsorgen för landets egna ainvånare. Inte alls konstigt att vissa kommuner inte vill ha några flyktingar att integrera, men detta må vi inte tala om.
Albert Kronberg
flykting i tredje land
Så jobbar vi med nyheter