Det sägs att det inte går att bli ärkebiskop utan att vara socialdemokrat eller åtminstone stå på mycket god fot med detta parti. Den tesen kommer att blekna med tiden, i takt med att avståndet till den gamla statskyrkan ökar. Rollen som ärkebiskop är inte partipolitisk, men förr var det regeringen som tillsatte den. Närheten till medlemmarna borde i dag vara viktigare än närheten till den politiska makten. Snart ska nästa ärkebiskop utses, efter den nuvarande Anders Wejryd. Storfavorit är Lundabiskopen Antje Jackelén. På meritlistan har hon bland annat utmärkelsen som Årets opinionsbildare i Skåne 2012. Den förmågan ska inte underskattas.
Det är lätt att glömma bort att kyrkan inte bara styrs av valda kyrkopolitiker, utan också av ärkebiskopens vägval. En kyrka för alla får svårt att göra alla nöjda. Det var säkert fler än jag som allvarligt funderade över mitt fortsatta medlemskap under K G Hammars tid som ärkebiskop. En vänsterkantrad kyrka är inte längre en kyrka för alla. Så fungerar det i organisationer – den som inte känner sig hemma kan alltid gå ur.
Helgens kyrkoval illustrerade flera trender. Den minst intressanta är att Sverigedemokraterna fick knappt sex procent av rösterna. Det påverkar på marginalen. Mer handfast är att valet kan ha dragit kyrkomötet åt vänster. Socialdemokraterna stärkte sina positioner, liksom miljöpartister och vänsterpartister. Den rikspolitiska opinionstrenden slog igenom. Socialdemokraterna ökade sitt röstetal för första gången sedan kyrkans skilsmässa från staten år 2000. Partiets kärntrupper har stärkts – och de röstade i större utsträckning än för fyra år sedan.
Effekten av detta blir starkare när den ställs mot utvecklingen för det moderata Borgerligt alternativ, mot Centerpartiet, mot kristdemokrater och de folkpartistiskt färgade fria liberalerna. Samtliga förlorade stöd. Trösten för tigerhjärtan inom Centern är att antalet förlorade röster är färre än tidigare under 2000-talet. I många mindre församlingar är partiet fortfarande en stark röst och kyrkan en kraftfull aktör i lokalsamhället. Det är därför som fria folkpartister, kristdemokrater och det moderata borgerligt alternativ backar ännu mer. Partipolitiken är på reträtt i kyrkorummet. Det påverkar i förlängningen även Centerpartiet och Socialdemokraterna.
Vänstervinden är tillfällig, men något annat pockar på uppmärksamhet. Den mest tydliga trenden i kyrkovalet rör sig bort från de traditionella partierna. Posk, Partipolitiskt oberoende i Svenska kyrkan, blir näst största parti. Etablerade mitten- och högerpartier backar. Hos kyrkans icke-socialistiska medlemmar, åtminstone, verkar önskan om ett större oberoende från riksdagspartierna växa fram. Detta tål att lyssnas till.
Vilka av riksdagspolitikens strider är i dag relevanta för Svenska kyrkan – utöver kampen mot främlingsfientlighet och intolerans? Den före detta statskyrkans stora utmaning är snarast att verka och synas mer på egna meriter.