Tror ni att jag är dum i huvudet?
Det finns vissa saker här i livet som jag skulle kunna betala för att slippa se.Slippa SE, ja. Mig spelar det ingen roll om de finns kvar där, bara jag slipper bli påmind om att de finns.
Pastellfärgade skjortor och mobiltelefoner med två meters antenner. Underbart en regnig söndag.
Dessvärre varar inget för evigt, och när den muskulöse agenten hade skjutit sista skurken och vält bruden, kom eftertexten. Min tv har ingen fungerande fjärrkontroll, och vid tillfället befann jag mig i ett liggande läge som var grymt bekvämt. Därmed bad jag till de högre elementen att nästa program skulle vara något i stil med en såpopera eller en lättsmält pilsnerfilm, så att jag skulle slippa resa mig upp och byta kanal.
Jag vet inte vad jag hoppades på. Naturligtvis kan man inte styra tablån med viljekraft. Och det fick jag bittert erfara, när volymen höjdes och rutan blev bländande vit. I chock slungades jag in i väggen, övermannad av kommersialismens motsvarighet till elektriska stolen. Tv-shop.
Allvarligt talat skulle jag hellre genomlida en dagslång dragspelsstämma med Roland Cedermark-tema än bli matad med extraerbjudanden på skitvaror. Seriöst, ett plastbord, som du inte ens behöver och som antagligen kommer att gå sönder efter en vecka, för 500 kronor?! Är man så dum så att man går på reklamen om alla bantningspiller eller mirakeldammsugare, så får man skylla sig själv när man inser att man blivit blåst.
Det värsta är att på en av tv-shopföretagens hemsida finns en funktion där man kan betygsätta produkterna med 15 stjärnor. Och det märkliga var att:
1. Alla produkter var tydligen märkta med 4 eller 5 stjärnor.
2. De omdömen som folk hade skrivit om produkterna var formulerade på sådant skriftspråk man aldrig skulle använda.
Herregud, var går gränsen för hur lättlurad man får bli? Jag blev nästan förbannad, tror ni att jag går på den där skiten? Tror ni inte att jag fattar att det är fejk?
Tror ni att jag är dum i huvudet?
Så jobbar vi med nyheter