Mycket känns igen i oppositionens retorik, inte tu tal om annat. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Trosaradikalerna har inte gått och blivit nya partier. Däremot har de i sin retorik, och då framför allt Socialdemokraterna, börjat anpassa sig till den politiska situation som råder.
Väljarna visade tydligt att de ville ha något annat.
Ett exempel var när majoritetens planer på en skattesänkning aviserades. Under förra mandatperioden hade Socialdemokraterna närmast med en ryggradsreflex avfärdat planerna och kritiserat dem hårt. Oppositionsrådet Ann-sofie Soleby-Eriksson (S) valde nu en mjukare linje. Det kan bli så att vår skuggbudget följer förslaget från Alliansen, sade hon.
Motståndet mot skattesänkningar är inte absolut. Nej-politiken har nått vägs ände.
Det här tvingar Moderaterna att vara på tårna. Det tvingar Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna att tydligare markera de frågor de vill sätta i fokus, eftersom de vet att motståndet inte är lika förutsägbart som tidigare. Dessutom måste de tre mindre Allianspartierna vägra låta oppositionen osynliggöra dem genom att bara tala om Moderaterna.
Både Miljöpartiet och Trosaradikalerna fokuserar tydligare än tidigare på egna frågor där de vill utmana majoriteten. I voteringarna har oppositionen ingen chans, men när exempelvis Trosaradikalerna lyfter frågan om ungdomsråd på ett smart sätt så skapar det en konstruktiv debatt, där majoriteten måste reagera och agera.
De ideologiska avstånden mellan majoritet och minoritet är samtidigt uppenbara. Ingen ska tro något annat.
Socialdemokraternas idéer om att göra kommunen till förmedlare av sommarjobbare åt alla företag i kommunen, markerade Trosaalliansen skarpt och tydligt emot på senaste fullmäktige. Sommarjobbet är ett smakprov på arbetslivets vardag, inte på ett vuxenliv där kommunen till och med söker jobb åt en.