Kalabaliken lär säkert få återverkningar i någon form på Aftonbladet. Inte minst handlar det om vilka krafter tidningen och dess utgivare vill ge röst åt i sina kulturspalter. Men det är tidningens sak att hantera.
Självklart kan man på israelisk regeringsnivå vara upprörda, ilskna, arga, förbannade och ledsna över en publicering som man uppfattar som ett angrepp bortom all anständighet. Inte minst om det anspelar på månghundraåriga antisemitiska schabloner och judehat. Upprördheten är i så motto förståelig.
Debatten påminner också om de känslostormar som följde publiceringen av de uppmärksammade Muhammedkarikatyrerna i danska Jyllands-Posten. Då bad den dåvarande svenska regeringen – i ett brev till Jemen – om ursäkt för att bilderna hade publicerats också i Sverige.
Den här gången lämnade den svenska ambassaden i Tel Aviv en offentlig ursäkt till Israel. Men den drogs dock snabbt tillbaka. Den svenska regeringen ska inte be om ursäkt för tryckfriheten, varken till Jemen eller Israel.
I sin iver att visa hur illa Israels regering tycker om anklagelserna, trampar dess företrädare på grundläggande principer om yttrande- och tryckfrihet. Reaktionerna saknar proportioner och förstör betydligt mer än de skapar sympati. En tungt vägande faktor i det stöd som finns i Sverige för staten Israel, är att Israel under lång tid har varit en demokratisk utpost i ett diktaturernas Mellanöstern.
Den nytillträdda, till synes konfliktsugna israeliska regeringen spelar enbart motståndarna i händerna genom att mucka gräl med EU:s ordförandeland. Om Israel söker en ursäkt för substanslösa anklagelser är det Aftonbladet man bör vända sig till. Men så länge inte publiceringen var ett lagbrott – och här finns ju för övrigt speciallagen hets mot folkgrupp – är det inte en fråga för den svenska statsmakten.
Tryckfrihet under tryck
Det diplomatiska gruffet mellan Israel och Sverige efter en famös artikel på kultursidorna i Aftonbladet skadar Israels anseende i Sverige – och kanhända även i fler EU-länder. Debattartikeln var ett försök att på vaga grunder anklaga Israel för att syssla med organstöld. Men debatten om innehållet eller det publicistiska värdet i att ge artikeln trycksvärta har helt hamnat i skymundan.I stället har allt kommit att handla om den israeliska regeringens och premiärminister Benjamin Netanyahus försök att få den svenska regeringen att straffa Aftonbladet för publiceringen – och därmed tumma på den grundlagsfästa tryckfriheten.Det kommer inte att hända.
Så jobbar vi med nyheter