Tillsammans med fackförbundet SEKO genomfördes senast i juni en skyddsrond på häktet. Ett flertal brister hittades, bland annat just risken med att personal befann sig ensamma med potentiellt farliga interner. Många anställda har dessutom vittnat om bristande säkerhetsarbete, om stress och att påtalade risker inte har åtgärdats.
Ett häkte är en svårstyrd verksamhet. Självmord bland interner och användning av narkotika är allvarliga problem som ständigt gäckar kriminalvården. Men för många människor är häktet också en daglig arbetsplats. De ska ha rätten att känna sig trygga och slippa känna oro när de går till jobbet. Säkerhet är inte en prioriteringsfråga. Det är något som alltid måste fungera.
Tyvärr finns det mycket som pekar på att kameror och andra övervakningssystem i många fall ses som substitut till personal av kött och blod. I stället för att ha två personer som bevakar en intern när han förflyttas mellan häktets olika delar, har den ena ersatts med en kamera. Ekonomiskt är det en vinstaffär. Men en kamera kan bara dokumentera, den kan aldrig ingripa när något händer.
Undersökningar från Brottsförebyggande Rådet, Brå, visar att övervakningskameror i allmänhet är bra på att skydda prylar. Rädslan att fastna på bild gör att brottslingar avskräcks från att begå brott i exempelvis parkeringshus, eller från att bryta sig in på museer och skoldatorsalar. För att undvika överlagda brott på specifika platser fungerar kamerorna avskräckande.
Men bakom misshandelsbrott och andra personbrott ligger sällan en rationell kalkyl. Det handlar om fulla personer på krogen som inte kan hantera sitt humör, om äkta makar som i vredesmod tar till våld eller om psykiskt sjuka personer som saknar förmågan att se konsekvenserna av sitt handlande. Mot dem skapar övervakningskameran inget annat än en falsk trygghet.
Den insikten borde finnas i bakhuvudet hos alla de politiker som beslutar om nya övervakningssystem och föreslår nya kameror för att trygga stadsmiljön. Men extra viktig är den i riskmiljöer, som i fängelser och häkten. De anställda förtjänar riktig trygghet och inte att en plåtburk dokumenterar brott som hade gått att förebygga.
Trygghet på jobbet är mer än en plåtburk
Fallet med den 24-åriga vårdaren som misshandlades till döds på ett häkte i Flemingsberg upprör. Vårdaren förflyttade ensam en intern ut till häktets promenadområde. Under tiden som hon skulle låsa upp dörren ut till gården slogs hon ner. Innan hjälp kom var det för sent. Varningar om att liknande händelser kunde inträffa saknades inte, men åtgärdades aldrig. Tragedin hade gått att undvika.
Så jobbar vi med nyheter