Tryggt – som att få julkort

Folk skickar fortfarande julkort. Kort där inte mycket blir sagt, mer som en hälsning där man stämmer av att ens bekanta i alla fall lever.
Lite så har vår relation varit de senaste åren, Tommys och min. Vi brukar stämma träff på Bomans i Trosa någon gång på sommaren. Hur har året varit? Har det hänt något väsentligt? Familjen mår bra? Och så var också planen i år. Men så bröt Tommy traditionen genom att alldeles för tidigt dyka upp i Nyköping. Och då var det bara att infinna sig.
Tommy Körberg mår bra. Lite äldre, lite rundare, men där på scenen står samma gamla Tommy. Och det är inte det sämsta. Snarare åt det andra hållet.
Med föreställningen har det inte hänt så mycket. Det största är att han tagit in en ny medlem i bandet, Stella Berefelt.
Det var inget dumt beslut alls. Med vispar, vindspel och rytmer ger hon låtarna mer stadga. Sparsmakat, men med pondus.
Bandet är över huvud taget på bra humör. Dessutom får de ta mer plats än tidigare. Max Schultz och Johan Liljedahl delar broderligt på solospelet och får flera välförtjänta applåder när de briljerat.
Men det är självklart Tommy Körberg som briljerar mest.
Han sjunger som vanligt bra. Ibland till och med bättre än de flesta. Och det handlar inte om de stunder han tar i ända från tårna, som självklart är pampiga och framkallar massornas jubel.
Det är snarare när lugnet infinner sig och varje ord verkligen betyder något, som i Du berusar mig. En viskning kan vara nog så effektiv. Och det tar Körberg fasta på och använder sig av mer än tidigare.
Som vanligt står mellansnacket för en stor del av underhållningen. Körberg har sin egen världsbild och berättar gärna hur det egentligen är.
Han får oemotsagd orera om hur äktenskapet fungerar, och om hur män och kvinnor verkligen är.
Och så sticker han in små enradare av typen som man kan läsa längst ner i fickkalendern. Oftast fungerar det bra och skapar en trevlig stämning, även om det går en hel del på rutin.
Vi har hört det förut.
Det gäller även repertoaren. Den är i stort sett den samma år från år. Ett set med tonvikt på svenska och ett set där engelskan dominerar.
Lite trist kanske att det inte händer mer, men samtidigt tryggt. Lite som att få ett julkort.