Tuffa villkor för privat kulturhus
Efter tre års verksamhet erkänner Pelle Nilsson, mannen bakom Pelles Lusthus, att han hade fel om en sak. Privat kultur och affärer går inte hand i hand. Jag trodde att det här skulle gå att driva som affärsverksamhet. Men det gick inte.
Vi har hela tiden haft stöd från Nyköpingspubliken, och det är mycket roligt, säger Pelle Nilsson samtidigt som han tittar ut över Nyköpingsån och platsen för det kulturhus han har byggt upp.
Alla turerna kring bygglov, utgrävningar och diverse annat tjafs gjorde att han för ett tag tappade lusten, men nu är engagemanget uppe på topp igen. Så pass att han är beredd att ge sig in i samma process igen.
Jag har ständigt planer och för diskussioner med arkitekter. Nu vill jag bygga ut nytt och mer, och ärenden finns hos länsstyrelsen och kommunen.
Rädsla för segdragna byggplaner finns men det verkar inte vara något som avskräcker allt för mycket.
Jag får på något sätt kraft av motgångarna. Det ger mig kraft att tänka på det omöjliga.
Just nu håller han på att klura på hur han ska kunna få hit Hans Alfredsson. Violinisten Sven Asmundsen på dennes 90-års dag och en Piratenkväll finns också med i visionerna.
Jag skulle också vilja försköna området ytterligare. Åpromenaden till exempel är en fantastisk idé, men det skulle kunna göras mer. Det skulle kunna bli rikskänt. Och området här nere vill jag ska bli parkområde med lekpark och sådant, säger Pelle Nilsson drömmande.
Jag har givit många förslag till kommunen, men de läggs bara i skrivbordslådan. Politiker är bra människor på många sätt, men de är inte intresserade av kultur.
Han säger att han har många fler förslag, och många fantasier som inte går att genomföra eftersom det kostar mycket pengar.
Då måste man ta höga avgifter och det vill inte publiken betala för.
Till skillnad från exempelvis Culturum får inte Pelles Lusthus några bidrag utan drivs helt i privat regi. Pelle Nilsson har fått ta emot en hel del kritik för dyra biljetter och inträden.
Någonstans måste pengarna komma in, och det blir i form av biljettintäkter. Men det är svårt för oss att konkurrera med det som är skattefinansierat. Så länge det finns så mycket som är skattefinansierat i den här stan kan inte kulturhus gå med vinst. Det känns lite orättvist tycker jag.
Folk tror att jag tjänar pengar på det här, men det går inte med vinst. Vi går med förlust varje år. Nu har vi 25 000 besökare per år. Vi skulle behöva komma upp i 50 000 för att gå runt. Det tror jag att vi kan med en utbyggnad.
I dagsläget har Pelle Nilsson fyra medarbetare och han ser positivt på framtiden.
Det finns de som tycker att jag är idiotisk som gör det här, men jag tycker att det börjar arta sig. Det börjar bli lite som de visioner jag hade från början. Vi börjar bli kända utanför Nyköping, och sådant brukar ta mycket längre tid egentligen.
På frågan hur han orkar med allt kommer svaret snabbt: det som är roligt orkar man alltid med.
Jag har väl blivit utrustad med någon gen som gör att man orkar helt enkelt, säger Pelle med ett leende.
Några planer på att trappa ner har han inte. Vad som händer med lusthuset när den där extra genen har gjort sitt står fortfarande skrivet i stjärnorna.
Det är den svåraste frågan jag kan få, för det vet jag inte! Jag har inte funderat på det än. Jag är ju bara 82 år ung.
Så jobbar vi med nyheter