Det råder ingen som helst tvekan om att nya Trosa Edanö-tränaren Tomas Thorn har massor att jobba med. Det är inget att hymla med.
Han var mest bekymrad över att försvarsspelet var för dåligt. I mina ögon fungerade försvarandet med alla på rätt sida inte speciellt mycket sämre än säg Onyx. Ja förutom under de usla inledningsminuterna av andra förstås. Problemet var snarare att man bjöd sina motståndare på massor tack vara dåligt passningsspel och tokiga beslut i väldigt utsatta lägen. Hela tiden. Det blev så lätt att straffa Trosa Edanö då.
Det som bekymrade mig var att forwards matchen igenom hade så förtvivlat svårt att komma i eller ta sig fram till slaglägen. Det var väldigt få lyckade anfallskombinationer. Trosa Edanö anföll mest en och en.
Nu är anfallsspelet under förändring, Tomas vill spela betydligt rakare. Jag tolkar det som ett snabbt spelvändningsanfallande från ett ganska lågt utgångsläge. Det kan vara orsaken till att spelarna inte alls synkade i eller hittade bra löpvägar i förhållande till varandra.
Det blev inget flow i anfallsspelet alls. Att lagets förste anfallskreatör, Alex Olausson försvann efter en period blev dessutom rätt förödande. Det har Trosa Edanö inte råd med.
Poängen måste börja trilla in tämligen omgående. Annars är det kört. Det Thorn egentligen behöver är att få arbeta med grunder och detaljer över tid. Tid som inte finns. Resultaten måste in nu. Den målsättning han själv måttade upp i referatet här intill är helt klart ett måste.
Det blir tufft.
Men visst finns det kvalitet i årets upplaga av Trosa Edanö. Första backparet Rasmus Malmlöf och Marcus Lundberg håller riktigt hög division 1-klass. Malmlöf är väl det snabbaste som setts sedan Johnny "Bråttom" Ekström härjade på fotbollsplanerna. Lundberg är som en bläckfisk med sin längd och därmed långa klubba. Svår att flytta på är han också. Täcker bra framför mål. De kompletterar varandra perfekt. Där har Trosa Edanö en mycket bra grund att bygga laget runt.
Närmast väntar Värmdö hemma i Hedebyhallen. En klart mer passande uppgift för Thorn och kompani än Nykvarn med en Kim Callin i hysteriskt bra form. Det han visade upp nu och även mot Onyx tidigare i höst var han kvalitetsmässigt inte i närheten av under sin tid i Nyköpingsklubben.