Vaclav Havel föddes 1936 och levde länge i den sfär av diktaturstater som kallades för östblocket. Han levde i ett Tjeckoslovakien där drömmar om yttrandefrihet och ett slut på politiskt förtryck trycktes till av Pragvårens efterspel 1968. Hans viktigaste verk som författare och dramatiker heter Power of the Powerless (på svenska En dåre i Prag), och handlar om hur en totalitär regim korrumperar och manipulerar.
Med ordets gåva skapade han sig påverkanskraft inom ett repressivt system. På avstånd från barrikaderna bedrev han en intellektuells kamp för frihet och demokrati – i en stat där även tanken måste begränsas för statens egen säkerhets skull. Vaclav Havel dömdes flera gånger för ”antistatlig” verksamhet och var en av bärande krafterna i medborgarrättsrörelsen Charta 77.
När järnridån så föll och de forna satellitstaterna till Sovjetunionen fick sin frihet och sin demokrati var det författaren Havel som utsågs till Tjeckoslovakiens president och sedermera även Tjeckiens. Händelserna i Prag 1989 i samband med kommunismens kollaps har fått namnet sammetsrevolutionen – och han var förgrundsfiguren, en tänkare som prövade sina teser, som vågade ifrågasatta och problematisera kring sina övertygelser. Han ledde som president Tjeckien in i både EU och Nato.
Vaclav Havel var, precis som den polske fackföreningsledaren Lech Walesa, individer som gjorde skillnad när en kvävande koloss till makt till slut vältes över ända och järnridån blev till skrot.
Om Vaclav Havel skrev om de maktlösas makt, växte Kim Jong Il upp med makten, som son till diktatorn och därefter dess yttersta representant i den totalitära regim som fullständigt förött Nordkorea. Med den särpräglade form av kommunistiskt arvrike som denna stat både var och är, hade Kim Jong Il en närmast oinskränkt makt. Han hade alla möjligheter att leda nordkoreanerna mot avspänning och mot vettigare relationer med omgivningen, inte minst Sydkorea. Men ett steg fram följdes av ett steg tillbaka.
Diktaturer är lynniga konstruktioner, det enda som är att räkna med är att makten lägger beslag på så mycket som möjligt som sitt. I spåren av svältkatastrofer satsade de uniformsklädda underverken i folkets elit resurserna på kärnvapenprov. Vägvalet stod klart: hellre fattig och fruktad än demokratisk och detroniserad.
Medan propagandan präntade in den store ledarens överlägsenhet i allt från golf till författarskap, använde han sitt maktinnehav till provsprängningar hellre än pacifism. Om Kim Jong-Il någonsin kritiskt ifrågasatte de vägval som gjordes, vet vi inte. Nordkorea förblev en av världens mest slutna stater; en plats där man genom att stänga ute omvärlden försöker inbilla sin befolkning att de lever ett ynka steg från paradiset. De sista uppoffringarna på vägen mot ideologins fulländning. Dessa illusionskonster lever kvar även efter Kim Jong Il.
”En varaktig fred och nedrustning kan åstadkommas endast av fria människor.” – Vaclav Havel
Var och en av oss har ett liv, ett tidsfönster med möjligheter och motstånd. Det är upp till var och en vad vi gör av det. Kontrasterna mellan Vaclav Havels och Kim Jong Ils livsöden är i sammanhanget väl värda att se och lära av.
Ingen är helt maktlös. Den som får tillfälle att utöva makt bär alltid ansvar för hur den används.