Två kvinnors kamp mot mansvåldet
Trots att Björn erkände att han tryckt upp Maria mot väggen och att Maria fört anteckningar över alla gånger som han hotat och kränkt henne valde både polisen och socialtjänsten att lägga ner ärendet. Men Maria ger inte upp.
För henne var misshandeln som hon utsattes för till största delen psykisk.
Hon och Björn blev tillsammans för snart tio år sedan och har ett barn tillsammans sedan några år.
Utåt har Björn alltid varit trevlig, generös, gullig och artig. Gemensamma vänner kunde inte förstå när Maria efter ett tag försökte förklara det helvete hon levde i.
Den sista tiden när paret fortfarande bodde tillsammans var Maria så orolig att hon varje natt låste dörren till rummet där hon och parets gemensamma barn sov.
Mannen har ett hetsigt humör, men misshandeln blev som mest påtaglig när paret fick sitt barn.
Eftersom paret bodde en bit bort från tätorten blev bensinräkningarna ibland höga när Maria som mammaledig tog bilen för att hälsa på kompisar och andra mammor. Men Björn trodde henne inte, trots att det fanns bevis. I stället beskyllde han henne för att åka och knulla runt eller hora.
Hans blick kunde bli fullständigt galen, den var värre än slag, och hoten var fruktansvärda.
För ett år sedan bad Maria Björn se efter barnet för att hon skulle plocka undan på andra våningen. Efter några minuter hörde hon plötsligt en duns. Sedan kom skriket från barnet, som då var två år. När Maria sprang ner såg hon hur barnet hade ramlat från en stol. Björn hade lämnat barnet obevakat och gått på toaletten.
När han kom ut sa jag att jag bad ju dig passa vårt barn.
Då slet Björn upp det gråtande barnet med högerarmen och med den andra handen tog han tag Maria och tryckte upp henne mot väggen med full kraft. Maria såg hur barnet, trots att det var litet, spärrade upp ögonen och såg livrädd ut.
Det var droppen. Jag kan alltid reda mig, men att han utsätter vårt barn för det här kan jag inte tolerera.
Maria lämnade Björn och bröt fullkomligt ihop när hon ringde polisen. När hon väl gjort sin polisanmälan togs Björn så småningom in till förhör.
I förhören erkände han både att han tryckt upp Maria mot väggen och hur han hållit sitt barn.
Men trots att Björn erkände så räckte inte det. Det fanns inga bevis för den psykiska misshandeln. Ord stod mot ord, och åklagaren valde att inte väcka åtal.
Psykisk misshandel syns inte, men det gör den fysiska.
Hade jag fått ett par tänder utslagna och en sprucken läpp så hade det varit lättare att väcka åtal, för då fanns det bevis.
Även socialtjänsten som
Maria har varit i kontakt med för att få vårdnaden om barnet har valt att lägga ner ärendet eftersom det inte finns några bevis.
Det enda jag vill är att få ensam vårdnad för att vara säker på att vårt barn mår bra. När jag säger till vårt barn att pappa ska komma klagar barnet på magont. Det får mig att må väldigt dåligt.
Fotnot: Maria och Björn heter något annat i verkligheten
Så jobbar vi med nyheter