Två osjälviska tjejer sabbade min världsbild

Dagen efter vår ankomst hamnade vi av ren impuls och lite misstag på en föreläsning om klädindustrin. Det första vi fick göra var att sätta pärlor på pärlplattor (oerhört skumt när man ställt in sig på konserter och festande, tro mig). Motivet var att vi skulle förstå vad arbetare i u-länder kan ha för arbetsförhållanden.

Tjejerna som höll i workshopen befann sig, precis som vi, i en konstig blandning av vätskebrist (det var minst 200 grader alla fem dagar) och något för mycket vätska kvällen innan. Men trots att svett och smink rann var tjejerna grymt engagerade och de pratade nog oavbrutet i en och en halv timme. Och med den hastighet de hade hann de självklart säga oerhört mycket. Så därför tar jag upp den grej som fastnade mest i mitt huvud. Nämligen det om två svenska tjejer som startade ett klädföretag i Sri Lanka, utan minsta kunskap om hur man finansierar eller gör kläder och bara det är ju hjältestämplat rakt över. Väl där så anställde de tio kvinnor, varav en hade kunskap i marknadsföring. Så tjejerna fixade ett kapital och allt annat som behövs för att starta ett företag. Tanken med detta är att kvinnorna ska få ta över företaget när det börjat gå med vinst, eftersom de annars inte skulle ha något annat val än att arbeta för slavlöner i fruktansvärda förhållanden och livsfarliga lokaler (har ni läst om människor som brunnit inne i fabrikslokaler?). De två svenska tjejerna tjänade inte något annat än att de fick tillbaka det de själva lade ut i början.

De är ju helt otroligt, man tror man vet var man har människan. Vi är själviska, gör allt för egen vinning och är totalt uppe i oss själva.
Och så kommer de där, och bara sabbar hela min världsbild.