Partiernas särställning bekräftas med hjälp av ny statistik ifrån Sifo. Aldrig förr har svensk politik kretsat lika mycket kring två partier och deras respektive partiledare. Cementeras blockpolitiken ytterligare är vi onekligen på väg mot ett tvåpartisystem. När Sifo frågar väljarna om vilket parti man har störst trovärdighet för i sysselsättningspolitiken uppger 29 procent Moderaterna. M har ett tryggt försprång till S – som landar på 20 procent. Därefter kommer ingenting, ingenting och ingenting.
Rent allmänt är sysselsättningen den högst prioriterade frågan i väljarkåren. Fler än tre av tio väljare uppger jobben som avgörande för sitt partival. I väljargruppen 30-64 år är siffran ännu högre. Väljaren i arbetsför ålder lägger alltså sin röst efter sina karriärmöjligheter.
Resultatet av Sifo:s undersökning är mumma för statsminister Fredrik Reinfeldt och hans nya moderater. Mona Sahlin och Socialdemokraterna har större anledning att känna oro. Men Sahlin är långt ifrån undersökningens stora förlorare.
Förlorarna är resten av partierna, som knappt får egna stolpar i diagrammet. Inget av riksdagens övriga fem partier, når över fem procent av väljarstödet, i valets absolut viktigaste fråga. Och frågan är hur vinden ska hinna vända.
Hela 40 procent av väljarna uppger att man osäker på vem man stödjer i sysselsättningsfrågan. Väljargruppen är lättrörlig, men förmodligen inte lika intresserade av politik, jämfört med väljaren som redan har gjort sitt val.
Majoriteten av marginalväljarna har varken tid, ork eller lust att bry sig om sociala medier. Hon eller han bestämmer sig efter att ha slötittat på en partiledarduell mellan Reinfeldt och Sahlin – vilken handlat om just sysselsättningen.
Inflytande kommer alltid till ett pris. Att vara en liten bit i ett stort pussel, kostar lika mycket som det smakar.
Den enda chansen för riksdagens småpartier att göra framgångsrika val, är att lägga beslag på en eller ett par nischade pusselbitar. I sysselsättningsfrågan är man lika bortglömda som August II, The Hollies och CSI.