På EU-toppmötet i Bryssel pågår en dragkamp. På ena sidan står kommissionen, Tyskland och flera euroländer och propagerar för mer makt och utvidgade befogenheter till EU, på den andra sidan står Sverige, Storbritannien och ett antal kritiska länder som håller emot. Mer överstatlighet är ett måste för att lösa eurokrisen. Statsminister Fredrik Reinfeldts uppgift borde vara att hålla Sverige utanför.
När folkomröstningen 2003 sade nej till euron var det delvis en proteströst mot att EU vuxit sig allt starkare. Framväxten av EU-kritiska partier och svårigheterna att få igenom Lissabonfördraget visar att liknande tendenser finns i övriga EU. Samtidigt är trycket hårt på EU att lösa eurokrisen, något som svårligen kan göras utan mera befogenheter.
Inför veckans toppmöte har EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, rådets ordförande Herman van Rompuy med flera presenterat förslag om gemensam insättningsgaranti, euroobligationer och att EU ska förhandsgranska och godkänna medlemsländernas statsbudgetar.
Det är inskränkningar i den nationella suveräniteten som gör det svårt att utkräva demokratiskt ansvar från nationella politiker. Samtidigt är de delvis nödvändiga. Eurokrisen grundar sig i obalanser i eurozonen. Sydeuropeiska länder levde under början av 2000-talet i en ekonomisk bubbla med skenande inflation.
Med finanskrisen sprack bubblan och krisländerna lämnades med överdrivna lönekostnader som nu gör det omöjligt att konkurrera utomlands. Dessutom dras krisländerna med skyhöga statsskuldsräntor eftersom den Europeiska centralbanken inte kan garantera deras lån.
Enbart mer samordning kan lösa en sådan situation, med gemensamma säkerheter för insättningar och banker. Krisländer som Grekland och Spanien har trots skenande statsskuldsräntor skurit bort en femtedel av sina offentliga utgifter. Sänkta pensioner, minskade löner och kraftigt sänkta anslag till välfärden har drabbat befolkningen. Att kräva än mer besparingar vore omoraliskt.
Utan ökad EU-makt fallerar euron, vilket skulle skapa kaos och oordning i ekonomin. Reinfeldts uppgift på toppmötet borde därför vara att bejaka smarta sätt att skapa överstatliga institutioner, men se till att de enbart berör euroländerna. Sverige bör hållas utanför.