Tysk minister nedvärderar folket
Eftersom mina kolumner handlar om EU och en läsning av dem rimligen speglar ett intresse för vad EU gör blir alltså slutsatsen, enligt Zopels logik, den givna: Du, bäste läsare, tillhör de utvaldas skara. Argumenteringen är förstås långtifrån vattentät. Vad krävs egentligen för att visa att man följer med i EU? Den tyske ministerns uttalande röjer en nedvärdering: Det dumma folket varken kan eller vill förstå. Det förstår nämligen inte att uppskatta finessen med EU. I den senaste Europabarometern från EU-kommissionen, där 16 000 medborgare från de 15 medlemsländerna ingår, har inte politiker och byråkrater mycket att glädja sig över. Förtroendet minskar på nästan alla områden. Bara 48 procent tycker att EU gör ett bra jobb. 43 procent stödjer utvidgningen. Betydligt fler än hälften av de tillfrågade anser att de är okunniga om viktiga EU-beslut, till exempel EMU eller utvidgningen. Mer än 40 procent hade aldrig hört talas om Nicefördraget, uppgörelsen som i december banade vägen för EU:s utvidgning.
Men frågan är om Europabarometerns statistik verkligen är så förfärlig. Vänd på steken! Nästan varannan EU-medborgare tycker att EU gör ett bra jobb. Fyra av tio stödjer utvidgningen. Över hälften känner till, osäkert hur mycket, Nicefördraget.
Politikerna överdriver väljarnas okunnighet och ointresse. Ja, många är negativa till EU. Men det kan också tolkas som ett upplyst ställningstagande. Man är desillusionerad på basis av egna och andras erfarenheter och efter att ha tagit del av mediernas rapportering. Varför ogilla något som man inte vet någonting om? Europas politiker, Europaparlamentet och EU-kommissionen, har ändå all anledning i världen att oroa sig över framtiden. Utmaningarna är både kort och långsiktiga. Nästa år får 12 EU-länder en gemensam valuta. Om några år är EU större till ytan och har betydligt fler invånare.
Problemet är inte så mycket bristande kunskaper utan avsaknaden av ett engagemang. Det faktum att EU, till skillnad från USA, inte är en federation gör det svårare för medborgarna att ta dess institutioner och beslut på allvar. De är på för långt håll och saknar naturlig återkoppling till människors vardag. Gör de något bra får man nästan aldrig reda på det. Och när de gör fel är det nästan alltid omöjligt att utpeka en ansvarig. Samtidigt är de flesta på det klara med att EU utvecklas mot större politisk harmonisering och integrering.
Glädjande nog finns en gryende sjukdomsinsikt. Belgien, som är EU-ordförandeland fram till årsskiftet, planerar att ta avståndet mellan politiker och medborgare som utgångspunkt för en framtida författning. Det måste klart framgå vad som är EU:s uppgifter och vad som kan sköta på nationell och regional nivå. Kort sagt: När EU förenklas och förtydligas inser folket vad samarbetet går ut på och kan därför uppskattas det mer. Bara inte en Brysselbyråkrat klär reformen i ord. Då lär den ändå aldrig bli förstådd.
Mats Wiklund, EU-skribent
Så jobbar vi med nyheter