Tystnadens välsignelser
På 1970-talet gick människor som mediterade i konstiga kläder och bekände sig till läror som med västerländska mått mätt var relativt underliga. I dag finns en större medvetenhet om att meditation är något vardagsnära. Veckans läslustgäst, Paul Sundlin, vill hjälpa andra att hitta sig själva i tystnaden.
Jag är bara lugn när jag mediterar, säger Paul Sundlin halvt på skämt.
Mediterar gör han en halvtimme varje morgon och då och då på dagen när behov och möjlighet uppstår. Hans bok handlar om hur stressade nutidsmänniskor ska hitta ut ur mörkret och kunna se på verkligheten med lite klarare ögon, bland annat med hjälp av meditation.
I sitt yrkesliv som psykolog har Paul Sundlin arbetat mycket med konflikt- och stresshantering på arbetsplatser, och redan i början av 1990-talet föreläste han om stresshantering. Mottagligheten hos publiken är en helt annan nu. För 15 år sedan utbröt mycket fniss och ståhej i gruppen om han bad människor att blunda och lyssna på sin egen andning. När han gör samma sak i dag sluter alla villigt ögonen och försöker följa med.
Han har flera svar på frågan varför tystnaden är så viktig. Ett svar är att människan till både kropp och själ strävar efter balans mellan vila och aktivitet. Ett annat svar är att det är i tystnaden en människa möter sig själv.
Just på grund av detta är många också rädda för tystnaden.
Jag tror att många anar att när man blir ensam, när det blir tyst, då riskerar man att komma i kontakt med tankar och spänningar som man döljer. Man är rädd att komma till insikt om sitt liv, eftersom det kan kräva förändring.
I sin bok tar Paul Sundlin också upp en annan paradox, nämligen den att många har svårt att tillåta sig själva och andra att må bra. Han träffar ofta människor som har mötts av gliringar för att det börjar märkas att de har tagit tag i sina liv och brutit med sina gamla levnadsmönster. Till viss del kan det handla om avundsjuka, tror han, och jämför med hur det var när han var i 20-årsåldern och trodde att jogging var Den sanna vägen. Då väckte han dåligt samvete hos många som inte joggade.
Paul Sundlins bok är en bland många som lyfter fram det goda i tillvaron som också är gratis. Den är granne med storsäljare som Owe Wikströms Långsamhetens lov eller Philippe Delerms Den första klunken öl och andra njutningar.
Den här typen av böcker talar till något inom oss som fortfarande lever, den talar till vårt behov av att leva ett enkelt och lättförståeligt liv där våra sinnen har en chans att hinna med. Det är fortfarande många av oss som anar att livet skulle kunna vara enklare, säger Paul Sundlin.
Samtidigt varnar han för att avfärda vår moderna kultur rakt av. Det är inte så enkelt som att allt var bättre förr när människor satt tysta tillsammans efter mörkrets inbrott för att de inte hade råd med fotogen. Han är kluven inför det moderna samhället, där vi drivs att ständigt konsumera för att upprätthålla en levnadsstandard och där informationsteknikens under aldrig slutar ringa. Men samtidigt: hade penicillinet blivit uppfunnet om industrialiseringen aldrig hade kommit till stånd?
Paul Sundlin började meditera 1974 inom ramen för TM, Transcendental Meditation. Så småningom tröttnade han på de flummiga lärorna bakom metoden och sökte sig andra vägar. Han har prövat mycket genom åren, men det han praktiserar i dag är en enkel form av andningsmeditation.
Meditationen har hjälpt mig att se med lite mer självironi och humor på mig själv, säger han.
Kanske har den klarnade synen också bidragit till att familjen Sundlin alldeles nyss flyttat från Stockholm till Gotland. Paul Sundlin tror det: han växte upp innanför tullarna, men de senaste åren har han kommit att uppleva storstadsmiljön som alltmer vanvettig. Det är sådana saker som kan växa fram om man lyssnar inåt, menar han.
Hans råd till den som vill börja meditera är att börja med något enkelt, till exempel köpa ett avslappningsband och lyssna på det några gånger i veckan under kanske en månads tid. Om det inte ger något kan man pröva något annat.
Om man upplever den sinnesstämning inom sig som man har när man till exempel sitter vid en bäck som porlar eller tittar in i en öppen eld då har man hittat rätt. Avspänningsreflexen finns inom oss, precis som stressreflexen.
Paul Sundlin har hopp om framtiden. Om några människor vågar släppa taget och börja lyssna inåt tror han att de också i sin tur påverkar andra. Då har en god cirkel tagit sin början.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!