Under Tunrundan fick Henke lungskrik igen
Startnummer ett på bröstet, men med ynka två löppass under de sju veckorna efter OS-guldet. Det tog inte många hundra meter innan det skrek till i Henrik Nilssons lungor när han sprang Tunrundan.
Men är det något som Nyköpingspaddlaren tål är det just när kroppen smärtar. Han kämpade givetvis ner de fem kilometerna fram till målet vid Enstaberga IP så gott det gick.
Man kan ju inte bara tävla när man är i bra form. Och man vill springa förbi folk. Det blir ju så att man pressar sig rätt hårt även om det inte alls var tänkt så. Men det var väl många före . . . ja, väldigt många, säger tävlingsmänniskan Henke och låter faktiskt lite besviken.
Nåja, en respektabel åttonde plats bland herrseniorerna och en tolfte tid totalt om man även räknar in tre herrjuniorer och damsegraren och tiden 19.20 över de fem kilometerna på en förvisso hyfsat snäll och lättlöpt elljusslinga är skapligt för en konditionsmässigt sett rätt otränad kanotist.
Men det känns att vi nästan inte körde någon löpning månaden innan OS heller.
Dessutom toppade Henke med en lätt förkylning efter hemkomsten från Aten. Senaste månaden har varit den frivilligt mest träningsfria sedan . . .
. . . jag kom hem från OS i Sydney år 2000 och var rätt sliten i kroppen. Det var fyra år sedan man var så här slö.
Nu efter OS vet han nästan inte var all tid har tagit vägen.
Det har varit nått hela tiden; allt från mässor till sponsorgrejor. Lite semester måste man ju få ha också. Men nu känner jag mig faktiskt r i k t i g t sugen på att börja köra igen, kondition och styrka. Visst det kommer bli en del paddling också, men mest sporadiskt, förklarar Henke, som kommer ha Nyköping som träningsbas under en överskådlig framtid.
När du har pratat med sponsorer är det något riktigt bra på gång där?
Jag och Markus har försökt prata med dom ihop och det kan vara en ganska stor grej på gång där, säger Henke och ler hemlighetsfullt.
När du säger stor, vilken storleksordning pratar du om? Är det miljonklass?
Nej, det rör sig snarare om 100 000. Men både jag och Markus hoppas och tror att det ska kunna gå bra att satsa som heltidsproffs ända fram till Peking. Nu vet vi vad som krävs för att ta OS-guld och då orkar man helt enkelt inte jobba.
Så jobbar vi med nyheter