Undvik kalabalik i myrstacken

Från att ha pratat om ”bananregionen” Sörmland, Västmanland, Uppsala har vi i veckan sett hur Sörmlandsrepresentanter i form av landstingsrådet Åsa Kullgren (S) och regionförbundsordföranden Viking Jonsson (S) öppet skissar på en region där Östergötland, Örebro, Sörmland och Västmanland ingår. Det är en följd av att Norrköpings kommun har sagt sig hellre vilja följa Sörmland än att gå söderut.
Uppsala, toppen av bananen, är alltså borta. Nya delar kommer till – men Stockholm saknas fortfarande. En sådan region skulle splittra tillväxtmotorn Mälardalen. Det vore en olycklig utveckling.
Ur ett lokalt perspektiv finns föga värde i att bli sambo med Örebro eller Västmanland, om inte Stockholm är med på tåget. Då är det minst lika intressant att tänka i nord-sydlig-riktning, något som också har lyfts fram i debatten, men i slutänden handlar allt om Stockholms vägval.
Det går inte att förstå sig på myrstacken genom att bara titta på vilka som snurrar runt pinnen. Mycket intressant sker under ytan. I huvudsak är det hos de politiska partierna som underhandskontakterna tas. Där pågår ett strategiskt spel, med mer ordning än vad det ger intryck av.
I Mälardalen bor 33 procent av Sveriges befolkning, här samlas 40 procent av inkomsterna och härifrån kommer 50 procent av skatteintäkterna. Vi måste vara ytterst noga med att inte riskera att försvaga förutsättningarna för tillväxt och utveckling.
Vad är det då som står i vägen för den stora Mälardalsregionen? Moderaterna i Stockholm har makt att lösa flera knutar. Så länge de sitter kvar på tummarna blir samtalen innehållslösa. Det vore mer ansvarsfullt att diskutera svårigheterna i stället för att bara säga nej.
Det är samtidigt ingen hemlighet att en Mälardalsregion med egen beskattningsrätt och direktvalt parlament skulle bli en markant maktfaktor i förhållande till regeringen. I världen finns utvecklingstendenser som antyder att starka regioner kan komma att få allt större tyngd i förhållande till nationella regeringar. Makt är makt.  Varje svensk regering kommer tveka inför att göra Mälardalen mäktigare.
Parallellt med detta finns stora hinder för den som vill slå ihop sjukvårdsorganisationerna i de olika landstingen. Skatteskillnader, skilda regelverk med skilda styrnings- och vårdkulturer – detta är inget som kan överbryggas på en tvåårsperiod.
Ändå vore det fel att ge upp tanken på en gemensam ordning i Mälardalen. Kanske behöver det ta längre tid i anspråk än i Skåne och Västra Götaland.
Vad gäller näringslivsutveckling, infrastruktur-, utbildnings- och bostadsfrågor vore det helt enkelt fel att dela upp Mälardalen. Därför kan det vara konstruktivt att låta regionen formas i flera steg. Spara det svåraste till sist. Hellre det än ologiska gränsdragningar som bara tillfredsställer regeringar ur ett maktperspektiv.
Stora projekt går inte att pussla ihop över en natt. En del lösningar kräver både tålamod och list.
Myrorna har det inget lätt jobb med att få bort pinnen, men med ett idogt metodiskt arbete brukar de till slut antingen flytta den – eller bygga in den som en del av stacken.