Unik fotoskatt doneras till Nyköpings kommun
Fotografen Göran Ekblom skänker hela sin rika bildskatt till Nyköpings kommun. Men först ska det digra materialet som vimlar av människor, händelser och stadsvyer från svunna tider sovras.
I Göran Ekbloms arbetsrum pågår febril aktivitet. Runtomkring honom hopar sig kuvert, kartonger och lådor i höga travar. Han är i full färd med att sortera bland det omfattande fotografiska material som han har samlat på sig under årens lopp. Innan fotosamlingen hamnar i kommunens ägo ska han under ett år framöver ägna sig åt att katalogisera alltsammans, är det tänkt.
Jag har nog inte riktigt fattat vad jag gett mig in på, säger Göran Ekblom och avfyrar ett av sina karaktäristiska, hjärtliga skratt.
Förutom Göran Ekblom själv finns ett trettiotal andra fotografer representerade i materialet, bland andra de framstående Nyköpingsfotograferna Gustaf Lindmark och Elin Lagerstam. I samlingen finns en hel del historiskt intressanta bilder från Nyköpings stad, de allra tidigaste tagna redan på 1850-talet.
I fotografiets barndom var det knappast reportagebilden som stod i fokus för uppmärksamheten.
Då hade man helt andra intressen. Fotografiet var nytt och plötsligt var det inte bara högreståndspersoner som hade råd med porträtt. Det blev vanligt med så kallade visitkort, små porträttfotografier, som man kunde skicka till släkt och vänner, berättar Göran Ekblom.
Dessutom framställdes vykort av de fotografier som togs, och ofta utgjordes motiven av stadsbilder och landskap.
För närvarande håller Göran Ekblom som bäst på att gå igenom fotografier från tidningen Folket.
Skulle du spara det här? En trafikolycka med en mopedist från 1982, säger han och håller upp de mörkt kolafärgade negativremsorna mot det skarpa vårljuset från fönstret.
Nej, tänkte väl det.
Remsorna dimper ned i en kartong. Göran Ekblom måste arbeta snabbt och effektivt, om han ska hinna bli klar med sitt uppdrag i tid.
Jag måste gallra grovt annars blir det ohanterbart.
Ytterligare en fotograf ska gå igenom de bortvalda bilderna en sista gång, innan de åker in i brännugnen.
Bördig från Överkalix i Norrbotten kom Göran Ekblom till Nyköping 1970 det var kärleken till hustrun Louise som drog honom hit. Till en början hade de sitt galleri nära Culturum. 1993 flyttade de till det Gyllenbergska Huset på Fruängsgatan där Göran Ekblom nu sitter och bringar reda i sin fotografiska samling. Vid 63 års ålder är han pensionerad och en stor del av den vakna tiden går åt till det arbetet.
När mörkret faller åker ljusbordet fram. I mötet med bilderna framkallas dofter, ljud och röster.
Då står tiden stilla, det är som om jag hör dessa människor tala med mig.
Göran Ekblom har alltid fascinerats av bilden som berättelse. Han talar om ett förklarat skimmer, en sorts magi, i mötet med det förgångna. Ett förflutet som måste bevaras till eftervärlden.
Det är vi skyldiga både dem som varit före oss och den yngre generationen. När jag lämnar över samlingen hoppas jag att arkivarien får hjälp av en kunnig antikvarie och av de äldre personer som finns här i stan, som kan bidra till identifikationen av bilderna.
Den intensivt blå blicken lyser av passionerat engagemang.
Men trots den stora glädjen inför uppgiften uppstår stundtals ångest inför det fria valet.
Hur ska man välja? Är fotografiet intressant som bild? frågar Göran Ekblom retoriskt och en serie rutor med Nyköpingsförfattaren och kulturprofilen Arne Säll stoppas i lådan för fotografier som sparas.
Dessvärre är också många negativ skadade och i så pass dåligt skick att de måste kasseras. När det gäller särskilt vackra bilder eller motiv känns ett styng i hjärtat.
Då är det nästan så att jag vill springa in i mörkrummet och börja blanda vätskor för att försöka rädda dem. Men så långt kan jag inte sträcka mig, säger Göran Ekblom och får med ens ett lite vemodigt drag kring ögonen.
Så tar han försiktigt upp ännu ett kuvert med sparade fotografier och läser upp vad som står på det:
Skridskobana spolas på Smörtorget, det är en rolig händelse. Kan du tänka dig människorna som glidit omkring där på isen, säger han eftertänksamt innan han fortsätter att sortera.
Ett pepparkakshus. Det tar jag inte med.
Så jobbar vi med nyheter