Att ett företag som SSAB ser över sin produktion och sina kostnader, är inget konstigt. Det behöver inte innebära att det finns tornande ödesmättade svarta moln på horisonten när man blickar ut från Oxelösunds hamn.
Men SSAB är en stor arbetsgivare, även sett ur ett perspektiv för hela sydöstra Sörmland. I Oxelösund brukar man lite schablonmässigt säga, att det är den enda arbetsgivaren vid sidan av kommunen. Det är inte sant, men jobben vid bruket är i mångt och mycket Oxelösunds livsnerv. Det som händer på järnverket, väger tungt.
Därmed finns den gamla bruksstrukturen kvar, även om kuststaden inte längre är lika röd som den en gång var. Tiderna förändras, väljarkåren likaså. Men Oxelösunds framtid är fortfarande intimt förknippad med SSAB:s, på gott och ont.
En väg att minska beroendet av en stor arbetsgivare är att stärka och utveckla företagsklimatet. Att visa att kommunen välkomnar och förstår sig på företagande även i det mindre formatet. Att kommunen inte konkurrerar med de lokala småföretagen. Att kommunen inser värdet av privat entreprenörskap.
Oxelösund gjorde ett till synes ärligt försök i början av förra mandatperioden. Men det gick i stå, trots en inledande positiv respons. Det finns all anledning till självrannsakan inom den politiska ledningen för att kunna försöka på nytt. Om det ska lyckas måste den röd-röda majoriteten sätta sig ned med oppositionen, kasta gamla skygglappar och hitta en bred, gemensam väg framåt.
Det skulle vara bra även för SSAB.