Ljusen brann på stadshustrappan i Nyköping på lördagskvällen, ett försök att skingra lite av det mänsklighetens mörker som kommit till uttryck genom terrordådet i Norge. Ljusmanifestationen markerade det öppna samhälle vi tror på, lever i och där vi vägrar att vika oss för hot och våld.
Det som utspelades i fredags, i Oslo och på Utöya kan inte fullt ut beskrivas i ord. Känslomässigt kan det vara svårt att orka ta till sig detaljerna i detta fruktansvärda scenario. Sorg trängs med vanmakt, förtvivlan och ilska. Det är ingen mardröm. Det bara känns så. En av mänsklighetens mörkaste, grymmaste sidor fortsätter att stirra tillbaka mot oss. Massmordet på Utöya och bombdådet i Oslo är verkliga, påtagliga och inget som försvinner med morgonljuset.
Steg för steg lär få veta mer i takt med att undersökningar och förhör går vidare. Av målen för attackerna och det som hittills framkommit om den gripne mannen att döma, var detta ett politiskt motiverat angrepp med politiska mål. Det är terrorism, till synes odlad i en extrem brun mylla, närt av hat. Utdrag ur den gripne 32-åringens dagbok visar på en lång och målmedveten planering.
Detta var en direkt attack mot demokratins kärna, regeringsbyggnader i huvudstaden och ett sommarläger för norska SSU, en symbol för det frivilliga politiska engagemanget med demokratin och dess processer som främsta verktyg.
För det norska samhället utgör detta den svåraste påfrestningen sedan andra världskriget. Terrordådet lämnar efter sig människor i chock och sorg, men också en samhällsbildning som har visat upp några sina absolut starkaste sidor i en av sina svåraste stunder. Från räddningspersonal och privatpersoner med egna småbåtar i vattnen kring Utöya, till myndigheter och statsledning - under pågående kris klev de fram och behöll huvudet kallt, fokuserade på det som kunde göras och aldrig fastnade i ogrundade spekulationer. Detta är en av styrkorna i det öppna samhälle som terrorn försökte lamslå, men aldrig rådde på. Terrorn kan aldrig hindra oss från att vara Norge, som den norske statsministern Jens Stoltenberg formulerade sig. Det öppna demokratiska samhället bär på en oerhörd inre styrka som vi ibland underskattar.
Vi får aldrig bortse från med att det finns vitt skilda krafter, enskilda och grupper, som har som sitt främsta mål att störta det öppna samhället. Men de är få, inte många. Det är därför de försöker kasta en större skugga. Samhället har sina sårbara punkter, några ingår i öppenhetens grundstenar. Terrorns mål är att med hot, skräck och våld få oss att stänga in oss mer, bli misstänksamma mot alltmer omkring oss.
Det ska vi aldrig kapitulera inför, aldrig nedlåta oss till.