Dagen därpå vaknade mänskligheten till en ny värld. Kampen mot terrorism blev till kriget mot terror. Den globala agendan bytte innehåll.
Att myndigheter i demokratiska stater skulle ta sig rätten att ta del av vanlig vardagskommunikation mellan medborgare, blev till en överraskande vanlig politisk ståndpunkt. Samtidigt som blotta tanken på att ta med en flaska cola genom flygplatsens säkerhetskontroll flög all världens väg.
Terrorattacken var en chock. Lika stor som förödelsen kring World Trade Center. Det var det öppna, fria demokratiska samhället som hotade terroristernas världsbild. Kriget i Irak och Afghanistan störtade diktaturer, men samtidigt befläckades USA:s rykte av fängelserna Abu Ghraib och Guantanamo. Demokratiska värden hamnade på defensiven.
I dag med diktaturernas fall i Nordafrika, anar vi något annat. Ett hopp om fler demokratier, inte färre. Det är också en följd av allt som hänt under de senaste tio åren.
En besvärande problematik i tiden efter terrorattacken är att individuell identitet ofta har fått kliva tillbaka till förmån för kollektiva definitioner. Plötsligt blev det allt vanligare – och till synes mer relevant – att definiera människor utifrån religiös tillhörighet. Oavsett hur troende någon är.
Plötsligt uppstod ett behov av att beskriva medmänniskor som kristna, muslimer eller judar – även i det annars så sekulariserade svenska samhället. Individen internerades inom ett kollektivets gränser som man själv kanske inte ens hade tänkt att behöva förhålla sig till.
Ska vi kunna skaka av oss de långsiktigt negativa effekterna av 11 september-dåden måste vi, var och en vässa vår förmåga att sätta människa och demokrati före etnicitet och religion.
Vi ska inte få för oss att alla vill alla andra väl. Listan med New York och Washington har tragiskt nog fyllts på med Madrid, London, Bombay och Utöya. Men det demokratiska samhället är starkt. Dagsfärska sanningar kan vara utgångna nästa morgon. Ur ruinerna av det som var växer det nya fram – på gott och ont.
Nästa epokgörande händelse som förändrar vårt sätt att förhålla oss till världens utmaningar, kan mycket väl visa att verktygslådan i kriget mot terror är lika omodern som det kalla krigets luftvärnsställningar på Öresundsverkets tak.
Låt det inte komma som en chock.
Ur ruinerna av det gamla växer det nya
I utkanten av Malmö ligger Öresundsverket. På byggnadens tak kan två fyrkantiga lådor anas. Det är luftvärnsställningar från kalla kriget.För 20 år sedan föll Sovjetunionen samman. Välkända sanningar var plötsligt bara gamla. Den nya världen behövde inte luftvärnsställningar för att avskräcka angriparen från öster. Den kommunistiska kolossens kollaps förändrade så mycket, så snabbt.Terrorattackerna mot New York och Washington DC tio år senare, den 11 september 2001 gjorde det också. Inte lika grundläggande, men ändå så påtagligt.Civila flygplan och oskyldiga människor användes som vapen. Tvillingtornen rasade, med tusentals offer. World Trade Center blev till Ground Zero. Bilderna från New York och Washington kommer många av oss aldrig att glömma. Vi betraktade terrorism i direktsändning från CNN.
Så jobbar vi med nyheter