Med ena foten i en stödskena av plast kommer han haltandes på kryckor vid utsatt tid. Den vid det här laget berömda hälsenan rök under en välgörenhetsmatch i handboll i början av sommaren och sedan två dagar är gipset utbytt mot plastortosen.
Precis som övriga politiker i sommarens porträttserie har även Urban Granström valt plats och aktivitet för dagens intervju. I sms:set han skickar iväg dagarna före intervjun föreslår han att vi ska ses vid hundrastgården i hamnen. På följdfrågan om han har hund svarar han kort: – Nä. Och någon hund syns heller inte till den här morgonen. Däremot har han pocketversionen av den sydafrikanska författaren Marlene Van Niekerks bok "Agaat" under armen. Ännu så länge oläst.
Urban Granström säger att han alltid har tre böcker på gång – en faktabok, en roman och deckare. Cirka 70 böcker om året hinner han plöja. Men så vill han även ge intryck av att vara påläst, insatt och seriös. Det är i alla fall så han hoppas att folk i hans närhet uppfattar honom. Att han skulle ge ett småbuttert och fåordigt intryck håller han delvis med om, men nekar bestämt att det skulle ha med hans norrbottniska bakgrund att göra.
– Det finns norrbottningar som pratar så in i helvete mycket. Jag har inget större behov av att synas och tycker att det man ska säga inte behöver ta onödigt mycket plats.
Samtalet puttrar på. Urban berättar om sitt musikintresse, att han för det mesta har någon form av musik på i lurarna när han promenerar eller åker bil. Om uppväxten i det lilla samhället Norrfjärden utanför Piteå, där han växte upp med sin mamma, pappa och fyra år äldre syster. Passionen för handboll och fotboll, och hur han som ung ibland tränade mellan 29 och 30 dagar i månaden. Men det är inte förrän vi kommer in på politik som det hettar till.
– Jag är noga med att skilja på det privata och det offentliga. Skiljer man inte på rollerna kan man inte hålla på med det här, säger han.
Urban Granström har gjort något av en kometkarriär i inom socialdemokratin. Han blev medlem i partiet först 2001 i samband med att hans pappa blev sjuk. Föräldrarnas värderingar var tydliga under uppväxten, "man röstade på sossarna". Medlemskapet blev ett ställningstagande när pappan gick bort samma höst.
– Min pappa var född 1936. Förutom sju årig folkskola hade han bara råd att studera ett år på realskola. När han dog kände jag att även om det hänt mycket sedan min pappa var ung, och trots att möjligheten finns att komma var som helst, kan inte alla människor göra det. Jag blev medlem för att dra mitt strå till stacken, för att bidra till att alla får möjlighet, oavsett förutsättningar.
1998 började Urban Granström sin lärartjänst på Gripenskolan i Nyköping, där han omgående blev uppraggad av facket. Att han åtta år senare skulle sitta i fullmäktige och brottas mot en borgerlig majoriteten fanns enligt Urban inte med i planen just då. Men det fackliga engagemanget gav uppenbarligen mersmak och 2008 blev oppositionsråd i Nyköping.
– Jag lärde mig mycket av att sitta i opposition, saker jag hade nytta av när vi sedan tog över, säger han.
I egenskap av kommunstyrelsens ordförande och sittande kommunalråd snittar han ungefär 60 arbetstimmar under en vecka. Ändå återkommer han flera gånger under intervjun till att han är lat.
– Alltså, jag gör inte saker i onödan som jag inte ser någon mening med. Ta det här med hund exempelvis. Det är en sån sak jag aldrig skulle orka engagera mig i. Däremot gillar jag deadlines. Då blir saker gjorda, säger han.
Hur är du som ledare?
– Jag är bra på att delegera och kompromissa och har inte jättemycket kontrollbehov. Kommer man överrens med någon att den ska göra jobbet, ser jag ingen poäng med att göra det också. Lokalpolitik handlar om grupparbete och S i Nyköping har ett 70-tal personer som sliter hårt i de olika nämnderna. 90 procent av dem gör det på sin fritid, så är det i alla partier. Och vi har en oerhörd respekt för varandras uppdrag. Rent socialt är jag däremot värdelös på att komma ihåg att folk exempelvis fyller år, så jag har säkert gjort någon besviken.
Vilken lokala fråga ser du som viktigast inför höstens val?
– Jag tror ändå att det är bostadsbyggena, sen skulle jag vilja säga betygen och skolan. Men de båda frågorna hänger ihop.
Hur då?
– Man måste börja med bostadsbyggandet med massor av skäl. När folk flyttar in växer staden, något som i sin tur genererar skattepengar som i sin tur ger oss möjligheter att ge resurser till alla som behöver, barn i skolan, vård av gamla och så vidare. Om stan växer, växer stan.
Vad säger du om SD:s framgångar i EU-valet?
– Svenskar har aldrig varit så positiva till invandring som de är nu, så det är inte så nattsvart som man kan tro. Men ska man ha kul och bo på en trevlig plats där folk är öppna, är inte SD rätt väg att gå.
Är du feminist?
– Ja, i grunden är jag det. Klass och kön påverkar folks vardag, ser man inte det och försöker göra något åt det kan vi aldrig få ett jämställt samhälle.
Om socialdemokraterna skulle upphöra som parti, vart skulle du ta vägen då?
– Jag kan inte se hur jag skulle kunna hålla på med politik då. Demokratisk socialdemokrati handlar om att man tror att reformer kan påverka strukturer. Det går inte bara att säga till folk att lyfta sig i kragen, säger han och tar sin skadade hälsena som exempel.
– Har man gjort rätt för sig och betalat sin skatt, så får man hjälp. Men det finns inga genvägar. Det kanske låter "sossigt" – men det jag vill stå för politiskt är att vi måste ta hand om varandra, men ska man göra det måste man även göra sin plikt gentemot samhället annars funkar det inte.
Är du inte sugen på att ta klivet in i riksdagen efter åtta år som kommunalråd?
– Kommunpolitik är det mest spännande man kan göra.